Ursäkt ett något långt och kanske spydigt samt raljerande inlägg men jag försöker vara tydlig och hitta guldkornen på Costa Blanca. Hoppas på att någon här har samma preferenser som jag och kan tipsa om fina ställen.
Jag sitter med funderingar att resa söderut för några månader till 1 år. I våras åkte jag därför ner på en rek-resa för att under några dagar kolla igenom så mycket jag bara hann för att hitta något skönt ställe som passar mig, min sambo och våra 2 småbarn. Kollade i princip allt från Javea i norr till Mil Palmeras i söder. Jag har rest en hel del tidigare och hittat riktigt fina guldkorn ibland men på Costa Blanca lyser de med sin frånvaro.
De ställen jag tyckte var godkända var Javea (ligger dock lite väl långt norrut med tanke på avstånd från flygplats och klimat då det regnar mer där). Albir var ok med lite blandad bebyggelse även om fokus så klart ligger på turism. Cabo Roig var också ok och liknar lite granna ett fattigmans-Cap Ferrat (mellan Nice o Monaco) fast utan samma charm, lokala bagerier, något litet plaza och brist på vänliga människor som glatt säger hej när man går runt strandpromenaden.
Tittar jag allmänt på lekplatser för barn och parker så ser det mesta mycket sorgligt ut. De flesta säger att det är brist på vatten som gör att det ser förfallet ut och det är nog sant men jag undrar hur man i sådana fall har löst problemet på liknande ställen i världen. Jag får vibbar från Terminator 2 just efter atombomberna smällt av och det som finns kvar av gungorna vajar ödesmättat i vinden. Bristen på barn på dessa ställen gör så klart sitt till för känslan.
Apropå känslor så är jag säker på att många av er har fått den där speciella känslan för någon plats som är något utöver det vanliga. Själv har jag fått den känslan i t ex Saint-Jean du Cap Ferrat som jag tidigare nämnde. Biarritz, ställen på Mallorca/Menorca o några småöar i Thailand är andra exempel. T o m på spanska fastlandet har jag hittat guldkorn. Har någon varit i LLafranc och Calella de Palafrugell på Costa Brava t ex? Underbara ställen som man bara kan drömma om att hitta någonstans på Costa Blanca.
Jag hade nöjt mig med ett motsvarande Nerja om det hade funnits men inte ens det verkar jag hitta. Jag antar att det är billigt på Costa Blanca av en anledning. Just därför jag letar här med tanke på att det kostar att dra runt på en familj med en lön och boendet kvar hemma. Men måste man tvunget behöva välja att sitta på plaststolar på trottoaren till en landsväg och trycka i sig fish-and-chips tillsammans med blekfeta engelsmän med rakade huvuden, tatueringar och fotbollströjor. Var finns charmen med detta? Framförallt, var finns de typiska spanska plazorna, gränderna och restaurangerna som finns på många andra ställen i landet?
Jag har spytt galla inför min sambo som knappt tror mig när jag berättar och hon har nu valt att åka ner själv och titta. Snälla, kan någon vänlig själ peka vart hon ska åka för jag kan det inte!
Mvh, Olle
Jag sitter med funderingar att resa söderut för några månader till 1 år. I våras åkte jag därför ner på en rek-resa för att under några dagar kolla igenom så mycket jag bara hann för att hitta något skönt ställe som passar mig, min sambo och våra 2 småbarn. Kollade i princip allt från Javea i norr till Mil Palmeras i söder. Jag har rest en hel del tidigare och hittat riktigt fina guldkorn ibland men på Costa Blanca lyser de med sin frånvaro.
De ställen jag tyckte var godkända var Javea (ligger dock lite väl långt norrut med tanke på avstånd från flygplats och klimat då det regnar mer där). Albir var ok med lite blandad bebyggelse även om fokus så klart ligger på turism. Cabo Roig var också ok och liknar lite granna ett fattigmans-Cap Ferrat (mellan Nice o Monaco) fast utan samma charm, lokala bagerier, något litet plaza och brist på vänliga människor som glatt säger hej när man går runt strandpromenaden.
Tittar jag allmänt på lekplatser för barn och parker så ser det mesta mycket sorgligt ut. De flesta säger att det är brist på vatten som gör att det ser förfallet ut och det är nog sant men jag undrar hur man i sådana fall har löst problemet på liknande ställen i världen. Jag får vibbar från Terminator 2 just efter atombomberna smällt av och det som finns kvar av gungorna vajar ödesmättat i vinden. Bristen på barn på dessa ställen gör så klart sitt till för känslan.
Apropå känslor så är jag säker på att många av er har fått den där speciella känslan för någon plats som är något utöver det vanliga. Själv har jag fått den känslan i t ex Saint-Jean du Cap Ferrat som jag tidigare nämnde. Biarritz, ställen på Mallorca/Menorca o några småöar i Thailand är andra exempel. T o m på spanska fastlandet har jag hittat guldkorn. Har någon varit i LLafranc och Calella de Palafrugell på Costa Brava t ex? Underbara ställen som man bara kan drömma om att hitta någonstans på Costa Blanca.
Jag hade nöjt mig med ett motsvarande Nerja om det hade funnits men inte ens det verkar jag hitta. Jag antar att det är billigt på Costa Blanca av en anledning. Just därför jag letar här med tanke på att det kostar att dra runt på en familj med en lön och boendet kvar hemma. Men måste man tvunget behöva välja att sitta på plaststolar på trottoaren till en landsväg och trycka i sig fish-and-chips tillsammans med blekfeta engelsmän med rakade huvuden, tatueringar och fotbollströjor. Var finns charmen med detta? Framförallt, var finns de typiska spanska plazorna, gränderna och restaurangerna som finns på många andra ställen i landet?
Jag har spytt galla inför min sambo som knappt tror mig när jag berättar och hon har nu valt att åka ner själv och titta. Snälla, kan någon vänlig själ peka vart hon ska åka för jag kan det inte!
Mvh, Olle