DEL 3.
Så satte jag alltså igång och ”dammsög” nätet. Kollade Kyero.com dagligen på nytillkomna objekt, och även många mäklares hemsidor (det finns mängder) genomgicks regelbundet, samt Blocket och Hemnet (på bägge dessa svenska hemsidor finns faktiskt väldigt många intressanta spanska objekt). Varje gång jag hittade ett intressant objekt la jag in länken till objektet i ett dokument som med tiden blev tämligen omfattande. Visst många försvann efter en tid (antagligen sålda), men ändå var det nog hela tiden en bra bit över 100 objekt med på min lista över presumtiva fastigheter. Om jag hittade ett intressant objekt på allmänna hemsidor som Kyero, blocket, hemnet etc. så letade jag rätt ofta reda på mäklarens egen hemsida med annonsen och la istället in länken till deras hemsida i dokumentet.
Det skall dock sägas att en himla massa av annonserna var fundamentalt usla och ibland tämligen parodiska. Ett exempel var för några månader sedan när flera mäklarbyråer uppenbarligen använde samma fotograf för att fota. För helt plötsligt dök en och samma blombukett upp i olika lägenheter. Inte nog med att den var vackert placerad i en vas på ett bord, den var också utlagd mitt på sängen (där man ju brukar placera sina blommor, eller ) etc. Denna stackars blombukett valsade sedan runt i annonserna i ca. 14 dagar innan den försvann helt. Antingen fick väl fotografen sparken, eller så kanske vissnade blommorna och fotografen hade inte råd att köpa en ny, vad vet jag.
Såg faktiskt precis en fastighetsannons där en blombukett stod i en vas som var placerad på toalettstolen!!!!!!!
I en annons skrevs det om den vackra utsikten från balkongen och så visades ett foto från balkongen och rakt framför den var en stor jäkla mur så det enda vackra med den utsikten (enligt fotot i alla fall) var att titta uppåt på himlen. Överlag var också många av fotona slarvigt gjorda och från flera rum saknades ofta foton (antingen avsiktligt eller glömda). Dessutom slarvades det ofta med städningen innan fotandet eftersom t.ex. en fotad balkong kunde vara full med prylar (cyklar, tvättmaskiner, städattiraljer, kylskåp etc. etc.) vilket gav intrycket att i denna lägenhet finns det överhuvudtaget inga förvaringsmöjligheter. Jag nämnde ovan att väderstrecket är viktigt (för sol och värmen) och ofta står det inget alls om detta i annonsen och då kan man vara övertygad om att solen aldrig når balkongen i denna lägenhet, ibland stod det ett angivet väderstreck, men när man kollade närmare visade det sig vara lögn. Ofta var avståndsangivelserna väldigt luddiga om inte lögnaktiga. Jag minns t.ex. en lägenhet som låg vid Carrefour och hade ett korrekt angivet avstånd till havet och sedan en annan annons om en lägenhet längst ut i San Luis och som enligt annonsen hade 1 km kortare avstånd till havet än den vid Carrefour hade!!!!. Som jag skrev var avståndet ofta tämligen luddigt skrivet. Man kunde skriva att det var 400 m till stranden och det visade sig då att det var fågelvägen. Vilket kan vara OK att ange, men kanske inte om dessa 400 m då innebar att man måste ta sig över en kraftigt trafikerad N332 utan övergångsställen samt dessutom hoppa över staket på bägge sidor om vägen. En annan gång kunde det stå att det var 5 minuters bilväg till stranden, men det stod då inte i annonsen att för att klara denna tid var man tvungen att köra i snitt över 200 km/timmen och dessutom då inte ha tid att stanna vid stoppskyltar och rödljus.
Det värsta tyckte jag dock är att det väldigt sällan står angivet var lägenheten ligger. Visst området kan stå angivet, men absolut inte gatan. Detta var för mig väldigt viktigt att kolla upp för man vill ju veta hur området runt lägenheten ser ut, vad lägenheten vetter mot, hur nära det är till affärer, restauranger, busshållplatser, kraftigt trafikerade gator etc. Dock eftersom området ofta var angivet och det dessutom ofta fanns ett foto med på poolen och ett från balkongen så kunde man ganska lätt leta reda på det exakta läget via
www.googlemaps.com. Under mitt letande ”reste” jag åtskilliga hundra mil utefter Torreviejas googlemaps vägar. Ibland vägrade mäklaren t.o.m. att tala om i vilket område som lägenheten låg och då var det ju kört. Ibland kunde de t.o.m. ljuga och skriva att den låg i ett område och sedan visade det sig att där låg den inte alls.
Det lönar sig också att kolla runt på flera mäklares hemsidor (flera mäklare kan sälja en och samma lägenhet) – detta för även om fotona ofta var samma så gav de ändå ibland lite olika info och det kunde t.o.m vara som så att de angav olika priser för samma projekt!!!!!! Det kunde t.o.m. hända att samma mäklare hade olika priser angivna för ett projekt – ett pris på deras hemsida och ett annat angivet på skyltfönstret på kontoret!!!!!
Så detta med spanska mäklare är minst sagt rörigt och inte helt enkelt att hantera. Jag kommer osökt att tänka på sketchen med Galenskaparna där dom skall springa ett 100-meters lopp i en tävling och alla då springer åt olika håll och ingen kommer fram. Tänk om spanska mäklare (med sin kunskap om väderstreck och avstånd) skulle ställa upp med ett lag i 5-dagars i orientering och de skulle släppas ut i skogen med karta och kompass. Jag är övertygad om att ingen någonsin skulle nå fram till målet utan de skulle irra runt i skogen i all evighet
Nåväl detta var kanske lite elakt skrivet om de spanska mäklarna eftersom de ändå lite har anpassat sig till situationen. I Sverige ställs det mycket större krav på mäklarna och de är t.ex. juridiskt ansvariga för vad de påstår när de försöker sälja, och det ställs i Spanien inte heller så hårda krav på utbildning. Ett sådant system inbjuder till fusk och oärlighet och eftersom det ofta också är så att ”många” samtidigt kan sälja samma fastighet så har de mäklare som vill vara seriösa ofta svårt när konkurrenten kan sälja samma fastighet som dom med falska påståenden och till ett lägre pris. Jag skriver också ”spanska” mäklare men det innebär definitivt inte att jag anser att engelska eller skandinaviska (inkl. svenska) etc. på något sätt skulle vara bättre än de ”spanska”. I Spanien är alla spanska mäklare (oavsett nationalitet), men mer om detta senare.
Så var det dags att åka ner igen i november 2017 för att köpa en lägenhet. Inför resan gick jag igenom listan jag gjort med intressanta lägenheter/hus och kortade ned den från ca. 150 st till 50-60 st. Dessa såldes av totalt ca. 25 mäklare, som jag alla kontaktade via mail (jag skrev på engelska). Av dessa svarade 7 av mäklarna överhuvudtaget inte trots flera påstötningar från mig. Varför vet jag inte. Några svarade att just den fastigheten jag var intresserad av redan var såld och de alternativ de istället erbjöd gillade jag inte. Några vägrade att ge mig den kompletterande info jag vill ha, någon var bara oförskämda. Till slut återstod 14 mäklare (med totalt ca. 25 objekt) som jag avtalade med om ett möte med visning. 4 av dessa mäklare hade dock sina objekt i Ciudad Quesada, La Marina samt i Guardamar del Segura och pga att jag inte tänkte ha en bil därnere var jag från började lite frågande till dessa orter utifrån mina ”krav” och jag sa till mäklarna att jag först skulle kolla i dessa områden om det funkade att bo där utan att ha bil innan jag avtalade en tid med dom.
Jag har ju nämnt att mäklarna i Spanien inte har något juridiskt ansvar så därför är det nödvändigt att man har kontakt med en advokatbyrå som kan kolla så alla uppgifter om fastigheten är korrekt. Innan resan hade jag därför kontaktat Abaco och bokat in ett möte med dom direkt när jag kom ner.
Fortsättning följer
