Minerva
Medlem
Är inte pensionsåren den bästa tiden att leva som man vill? Lekfult och en bit barnsligt nyfiket? Att inte ta allt så hemskt seriöst? Att tillåta sig att göra misstag - och skratta åt dem? Kanske att vandra litet genom livet, genom olika möjligheter som bjuds, genom världen eller bara genom Europa?
Personligen kunde jag aldrig förstå människor som drömmer om ETT ENDA ideella ställe att leva i på gamla dar ... och försöker hitta den i verkligheten. Och kanske även lyckas. För - enlig min mening - finns där så många varianter av idealet och det är oerhört frestande att smaka på så många man har lust, ork och råd.
Flytten till Spanien, till exempel... måste den vara så seriös, så tung? Att välja ett enda ställe som skall vara den perfekta destinationen, att köpa hus-lägenhet, att slå sig ner... för en väldig lång tid?
Finns ingen nyfiken, reslysten tonåring inom oss pensionärer längre?
Personligen kunde jag aldrig förstå människor som drömmer om ETT ENDA ideella ställe att leva i på gamla dar ... och försöker hitta den i verkligheten. Och kanske även lyckas. För - enlig min mening - finns där så många varianter av idealet och det är oerhört frestande att smaka på så många man har lust, ork och råd.
Flytten till Spanien, till exempel... måste den vara så seriös, så tung? Att välja ett enda ställe som skall vara den perfekta destinationen, att köpa hus-lägenhet, att slå sig ner... för en väldig lång tid?
Finns ingen nyfiken, reslysten tonåring inom oss pensionärer längre?
Last edited: