Ja, få börjar det ganska snart bli dags för mig att packa ihop och dra till Spanien. Det är väl ganska många som tänker på det, men det sker väl då väldigt sällan. Jag har förstås fördelen av att vara nyligen nybliven student..men i alla fall. Bakgrunden är att jag sedan något år varit väldigt sugen på att lära mig spanska - jag har läst det sex år i skolan men pratar ändå språket i nuläget ungefär lika dåligt som en två veckor gammal bebis. Efter att jag tog studenten i somaras började jag läsa spanska på universitetet, men hoppade av efter lite drygt en månad eftersom att jag kände att det varken var kul eller utvecklande. Istället har jag pluggat lite på egen hand och jobbat en del för att försöka samla ihop lite pengar. Det hade antagligen varit lättare om jag fått tagit i något dugligt jobb, men jag har ändå lyckats dra ihop strax över 20 000 kr som det är tänkt att jag ska leva på, tillsammans med lite ströjobb som frilansare inom översättning och design. För dessa pengar räknar jag med att i värsta fall klara av 7-8 månader boende i Spanien. Går allting åt helvete är det väl bara att sätta mig på flyget hem.
Planen är att under de första 2-3 månaderna lära mig prata spanska ordentligt. Hur bra detta kommer att gå återstår väl att se, men det ska inte på något vis vara orealistiskt att klara av det. Tanken är att spendera ett antal timmar åt dagen att bara försöka prata spanska, och jag planerar till exempel att försöka hitta några att spela fotboll med (jag är/var riktigt duktigt, så det ska inte vara några problem) och utsätta mig för andra situationer där det inte går att undvika, jag är rätt blyg av mig annars. I nuläget kan jag antagligen hanka mig igenom väldigt enkla konversationer med bedrövlig grammatik, men det är ungefär där det stannar. Vad som händer därefter är jag ännu inte helt säker på, men att söka lite jobb är en tanke. Jag är dock fullt medveten om hur arbetslösheten, och i ännu högre grad ungdomsarbetslösheten, ser ut så det är väl lättare sagt än gjort. Jag har även vissa funderingar på att till hösten försöka läsa engelska på plats i Spanien, mest eftersom att det bör vara det så gott som enda ämnet där jag inte har någon nackdel av nivån på min spanska, samtidigt som jag gärna förbättrar min (redan väldigt bra) engelska ännu mer.
Anledningen till att det blir just Spanien och spanska är rätt klar: jag är väldigt intresserad av socialpsykologi, språk och arkitektur. För det förstnämnda blir det spännande att bo i ett nytt land, var spanskan kommer in tror jag att ni förstår och den spanska arkitekturen finnar jag väldigt fascinerande. Utöver detta är Storbritannien det mest tropiska land jag hittills besökt (det enda utanför Norden, faktiskt) och det ska bli rätt skönt att slippa den svenska vädret ett tag.
De senaste veckorna har jag försökt att få allting klart så att jag kan komma iväg. Allt jag kommer att ha med mig är min Macbook, iPhone och en del kläder och jag räknar med att leva väldigt spartanskt. Som rubriken antyder är Valencia staden det (med all sannolikhet) blir. Jag är fullt medveten om att de inte pratar kastilianska och det kan tyckas lite dumt men det är något jag medvetet valt, varför är en lång historia. Jag letar fortfarande efter rum (för det är vad det blir) och jag kommer mest sannolikt att bo med studenter nära Valencias universitet vilket känns bra.
Det var det om mig. Jag är väldigt nervös i nuläget och undrar ibland vad jag egentligen håller på med, men det känns också jävligt roligt och jag ser verkligen fram emot det. Bekvämlighetszonen är trevlig men ibland måste man ut. Alla typer av tips och dylikt är mycket välkomna, då jag är fullständigt övertygad om att det finns hundratals saker jag missat som vore bra att veta om. Om någon nu orkat läsa denna textvägg.
Planen är att under de första 2-3 månaderna lära mig prata spanska ordentligt. Hur bra detta kommer att gå återstår väl att se, men det ska inte på något vis vara orealistiskt att klara av det. Tanken är att spendera ett antal timmar åt dagen att bara försöka prata spanska, och jag planerar till exempel att försöka hitta några att spela fotboll med (jag är/var riktigt duktigt, så det ska inte vara några problem) och utsätta mig för andra situationer där det inte går att undvika, jag är rätt blyg av mig annars. I nuläget kan jag antagligen hanka mig igenom väldigt enkla konversationer med bedrövlig grammatik, men det är ungefär där det stannar. Vad som händer därefter är jag ännu inte helt säker på, men att söka lite jobb är en tanke. Jag är dock fullt medveten om hur arbetslösheten, och i ännu högre grad ungdomsarbetslösheten, ser ut så det är väl lättare sagt än gjort. Jag har även vissa funderingar på att till hösten försöka läsa engelska på plats i Spanien, mest eftersom att det bör vara det så gott som enda ämnet där jag inte har någon nackdel av nivån på min spanska, samtidigt som jag gärna förbättrar min (redan väldigt bra) engelska ännu mer.
Anledningen till att det blir just Spanien och spanska är rätt klar: jag är väldigt intresserad av socialpsykologi, språk och arkitektur. För det förstnämnda blir det spännande att bo i ett nytt land, var spanskan kommer in tror jag att ni förstår och den spanska arkitekturen finnar jag väldigt fascinerande. Utöver detta är Storbritannien det mest tropiska land jag hittills besökt (det enda utanför Norden, faktiskt) och det ska bli rätt skönt att slippa den svenska vädret ett tag.
De senaste veckorna har jag försökt att få allting klart så att jag kan komma iväg. Allt jag kommer att ha med mig är min Macbook, iPhone och en del kläder och jag räknar med att leva väldigt spartanskt. Som rubriken antyder är Valencia staden det (med all sannolikhet) blir. Jag är fullt medveten om att de inte pratar kastilianska och det kan tyckas lite dumt men det är något jag medvetet valt, varför är en lång historia. Jag letar fortfarande efter rum (för det är vad det blir) och jag kommer mest sannolikt att bo med studenter nära Valencias universitet vilket känns bra.
Det var det om mig. Jag är väldigt nervös i nuläget och undrar ibland vad jag egentligen håller på med, men det känns också jävligt roligt och jag ser verkligen fram emot det. Bekvämlighetszonen är trevlig men ibland måste man ut. Alla typer av tips och dylikt är mycket välkomna, då jag är fullständigt övertygad om att det finns hundratals saker jag missat som vore bra att veta om. Om någon nu orkat läsa denna textvägg.
