Delar gärna med oss av våra erfarenheter, efter vårt letande efter den perfekta platsen för oss.
Nu hör det till saken att vi bott och arbetat i Spanien i 25 år, först i Marid och sedan på Gran Canaria.
I samband med att jag gick pension så gjorde vi tvärtemot vad många andra gör, vi flyttade hem till Sverige och vår bostad på Gran Canaria, blev vårt vinterboende.
Vintern 2014/15 bestämde vi oss för att utforska möjligheterna att bosätta oss på fastlandet. Tog vår husbil, ställde den på en camping, hyrde en bil och bilade upp och ner utefter kusten, från Estepona i syd och Denia i nord. Den lilla bilen fick köra oss runt i 700 mil i vårt sökande den vintern.
Vi hade ganska klart för oss vad vi sökte. Ett fristående hus, helst typ "casa de campo/finca", trädgård med fruktträd, pool och helst den lantliga miljön, men även relativt nära både shopping, restauranger och strand.
Vår första shortlist innehöll Casares, Mijas, Nerja, Mazarron, Torrevieja, Altea och Moraira.
Casares föll bort tidigt p.g.a. av läget, samma sak med Mazarron där allt var till salu, långt till för oss relevant flygplats. Torrevieja hade helt enkelt inte det utbudet av hus som vi sökte.
Mijas och Nerja hade heller inget hus just då, som vi gillade.
Till slut återstod Altea och Moraira för vår del.
Valet föll sedan på Altea, det berodde främst på att vi hittade just det där huset på landet, mitt i apelsinodlingarna, men bara fem-tio minuters gångväg ner till centrum och stranden. Här fick vi våra fruktträd, våra 11 höns och tuppen, gör oss självförsörjande på ägg.
Vi värdesatte mycket den genuina miljön, grannarna, men det förutsätter ju även att man kan språket. Alla våra grannar är från byn sedan generationer och tror inte att någon här i grannskapet talar engelska.
Här trivs vi och Altea, tycker i alla fall vi, har det mesta som vi skandinaver söker här nere.
