Hm... det väcker en fråga om hur t.ex. svenskar som flyttade till Spanien tar emot någon som inte var född i Sverige, men flyttade dit, "blev svensk" och sen hamnar i Spanien på ett "svenskt" område. Alltså en som var litet marginaliserad i Sverige och hamnar bland svenskar som nu själva är utbölingar. Bara undrar hur långt sträcker sig det här "Tribe Mentality" i ett minoritetsläge? Nyfiken på era åsikter och attityder.
Hej! Vi rekommenderar följande tjänster kring boende och juridik i Spanien. Flytta till Spanien? - Spanienforum hjälper skandinaver att hitta rätt bostad i Spanien (utan kostnad). Hyra ut bostad i Costa del sol? - Använd vårt formulär & få hjälp med uthyrningen. Luta dig tillbaka & inkassera hyresintäkterna. Ska du sälja din bostad i Spanien? - Använd vårt formulär för en bra svensktalande kontakt som kan hjälpa dig. Behöver du juridisk rådgivning som svensk i Spanien? - Använd vårt formulär för en bra svensktalande kontakt som kan hjälpa dig. Du förbinder dig inte till något när du använder våra formulär och det kostar inget. Tack för att ni använder Spanienforum och gör det till en trevlig mötesplats för Spanienfantaster och alla andra! PS. Spanienforum.se har fått nya ägare och vi kommer göra en del mindre justeringar under våren 2018. Allt för att forumet ska leva kvar och fortsätta fylla ett bra syfte, för nya medlemmar och såväl för våra forumveteraner. Finns det synpunkter eller idéer så är ni välkomna att maila på [email protected].
Jag kan bara se utifrån det jag sett i Svenska skolan och har man anknytning till Sverige - oavsett nationalitet - så håller man gärna ihop. Generellt är folk väldigt välkomnande till nya bekantskaper, de flesta är öppna och hjälpsamma. (Den här tråden har hamnat lite på ett sidospår, hoppas inte att TS tar illa upp.)
Tack för svaret. Jag läser nu boken "Pensionärs-planeten" som ni säkert känner till, och tycker att det är utomordentligt intressant hur svenska utvandrare uppfattar sig själva utomlands. Förr var man mottagare från andra länder och kulturer, och nu är man själv mottagen i ett främmande land, främmande kultur. Det är en guldgruva för en sociolog eller gruppsykolog. Jag upplever ofta när jag är på semester i typ Grekland, att de annars så slutna nordbor lättar upp sig, t.o.m. tycker själva att det är för stelt hemma, varför kan vi inte ha det lika trevligt i Sverige som i Grekland? Sen när man stiger ur flygplanet på Arlanda - allt blir som förr. Och ja, vi kom litet off topic, sorry.
