På spansk arbetsplats

[Lisenda]

Det är stor skillnad på att "vara anställd" i Spanien jämfört med att "vara medarbetare" i Sverige. Delvis kan det kanske bero av att de flesta på min arbetsplats är unga.

Chefen frågar inga anställda om synpunkter eller råd. Han är kung och behandlar sin personal med en blandning av nedlåtenhet och misstroende. Men är nästan aldrig på jobbet efter lunch, så man står ut eftersom jobbet är självständigt.

Om det går bra eller inte för företaget vet inga av kollegorna. Inte heller om framtidsplaner.

Själv har jag bara jobbat i två veckor men har pratat med alla kollegor.

Stämmer detta med andras upplevelser?

 

[Anna Malaga]

visst, sâ är det. Chefen ska man dessutom tilltala med ni även om han är yngre
Han/hon tror att anställda tar sig för stora friheter om man ger dem för mycket förtroende (vilket de iofs ocksâ gör). Men om han märker att du är pâlitlig och "ordentlig" gâr det sákert bra.
Här i södern är det ofta väldigt glad stämning även om chefen är högdragen, men i norra Spanien är det mer allvarligt.

 

[Nalle]

Det beror pà företaget. Det är skillnad pà att jobbba för ett jätteföretg och ett lite familjeföretag
Har bott och jobbat i Spanien under 20 àr. och har haft bàde bra och sämre chefer.

Det sämsta med (mànga) spanska arbetsgivare, är att dom är inte redo att betala för bra arbetskraft. Tex. Om du jobbar pà ett företag A och företag B ger dig en bättre lön. Företag A kommer att klaga och beklaga sig över att du lämnar dom, kanske tom be dig att stanna.... Men dom kommer INTE att ge dig en högre lön för att hàlla dig kvar.

 

[Peztis]

Jag har jobbat på ett exporterande företag här i Sverige där de anställda kommer från en del olika länder och företaget har kontakter över hela världen. Den plats som chefen har här hos oss, dvs sitter med och fikar, skämtar, delger mål och lönsamhet är inte särskilt vanlig utomlands. Troligen är det t o m rätt ovanligt.

Så som jag har uppfattat det...

 

[McAber]

Det är stor skillnad på att "vara anställd" i Spanien jämfört med att "vara medarbetare" i Sverige. Delvis kan det kanske bero av att de flesta på min arbetsplats är unga.

Chefen frågar inga anställda om synpunkter eller råd. Han är kung och behandlar sin personal med en blandning av nedlåtenhet och misstroende. Men är nästan aldrig på jobbet efter lunch, så man står ut eftersom jobbet är självständigt.

Om det går bra eller inte för företaget vet inga av kollegorna. Inte heller om framtidsplaner.

Själv har jag bara jobbat i två veckor men har pratat med alla kollegor.

Stämmer detta med andras upplevelser?

Det finns olika kulturer på varje arbetsplats.
Jag skulle råda dig att använda mer öron än munnen, att börja med.
Många auktoritära chefer frågar om de nya anställda via de gamla trogna jobbare. Om dina frågor uppfattas som kritik kan du hamna snett..
Sedan är det också så att om man tycker inte om kulturen är det bättre att söka något annat än försöka flytta berg...

 

[Elina]

Hittade en ny blogg som tar upp spanska arbetskulturen. En helt ny värld för mig...
http://bergtagenimadrid.blogspot.com/2012_01_01_archive.html

 

[carl]

Det får mig att tänka på när jag arbetade i Sthlm en gång på 70-talet och jag deltog i möten tillsammans med andra arbetskamrater. Vi var väl omkring 15 personer varje gång. Det var en väldig hirarki och varje förslag från deltagarna inlindades så att chefen inte skulle känna sig obekväm. Vissa deltagare sa aldrig någonting men i demokratisk anda fick de vara med.

Det var under samma period som facken ordnade kurser i medbestämmandefrågor. En äldre kvinnlig medarbetare, som normalt aldrig sa någonting på dessa möten, hade varit på en sådan kurs. Vid första mötet, efter kursen, chockade hon oss alla genom att komma med olika förslag på ändringar etc. Vi blev så överraskade att vi knappast kunde ta till oss hennes förslag. Det kändes som om vi andra hade tappat talförmågan och inte minst chefen.

Vid nästa möte hade stämningen ändrats, den kvinnliga kollegan hade återgått till att sitta och bara lyssna och chefen hade återfått sin ledande roll. Det måste ha känts tråkigt för henne.

Jag skulle tro att något sådant inte längre förekommer i Sverige, men kanske inte är så ovanligt utomlands.

I vilket fall som helst, efter det att jag själv fick medarbetare under mig har jag ofta tänkt på just denna händelse och försökt att få med alla deltagare när det varit möten och diskussioner

 

[McAber]

Det får mig att tänka på när jag arbetade i Sthlm en gång på 70-talet och jag deltog i möten tillsammans med andra arbetskamrater. Vi var väl omkring 15 personer varje gång. Det var en väldig hirarki och varje förslag från deltagarna inlindades så att chefen inte skulle känna sig obekväm. Vissa deltagare sa aldrig någonting men i demokratisk anda fick de vara med.

Det var under samma period som facken ordnade kurser i medbestämmandefrågor. En äldre kvinnlig medarbetare, som normalt aldrig sa någonting på dessa möten, hade varit på en sådan kurs. Vid första mötet, efter kursen, chockade hon oss alla genom att komma med olika förslag på ändringar etc. Vi blev så överraskade att vi knappast kunde ta till oss hennes förslag. Det kändes som om vi andra hade tappat talförmågan och inte minst chefen.

Vid nästa möte hade stämningen ändrats, den kvinnliga kollegan hade återgått till att sitta och bara lyssna och chefen hade återfått sin ledande roll. Det måste ha känts tråkigt för henne.

Jag skulle tro att något sådant inte längre förekommer i Sverige, men kanske inte är så ovanligt utomlands.

I vilket fall som helst, efter det att jag själv fick medarbetare under mig har jag ofta tänkt på just denna händelse och försökt att få med alla deltagare när det varit möten och diskussioner

Ja, det var en mycket speciell epok i Sverige! Jag minns det väl eftersom jag kom hit då. (jag fick vara med och titta) Man undrade vem som gör jobbet här i landet? Vill minnas att någon lustigurre skrev i förslgslådan att man skulle förse alla spadarna kätting som skaft, då skulle gubbarna inte kunna luta sig mot dessa och på det viset skulle moralen förhöjas...

Men även idag finns stora skillnader i arbetsplatserna, Bossar som beter sig som Cowboys eller buffel för att inte tala om mansgrisar förekommer fortfarande, men de har blivit försiktigare.
De förstår inte, eller bryr sig inte, hur mycket god miljö påverkar lönsamheten.

 

[Lisenda]

Idag saknades 5 av 12 i morgonskiftet. Förkylning sa de men omgivningen trodde mera på baksmälla efter Barcas vinst igår.

Undras vad fotbollen kostar i förlorade arbetsdagar totalt i Spanien?

 

[McAber]

Idag saknades 5 av 12 i morgonskiftet. Förkylning sa de men omgivningen trodde mera på baksmälla efter Barcas vinst igår.

Undras vad fotbollen kostar i förlorade arbetsdagar totalt i Spanien?

Sporten påverkar definitivt BNP negativt. Tänk att inom åtminstone EU ägnar sig de fysiskt mest potenta personer att jaga en liten eller stor boll.
De flesta inbillar sig att bli berömda och rika, men får oftast svåra och livslånga skador av sin sport. (dessutom är de överrepresenterade i alkoholism) Huruvida de även fått psykiska men, har ingen vågat reda ut, men deras familjer har lidit svårt. (fotbollsänkor)
Samhället prioriterar deras vård, vi andra får vänta.
På många arbets platser är de enda neutrala ämnet som man tala om, sport och väder. Det säger allt om "klimatet" egentligen. För mig verkar som om sådana "sportfånar" saknar egna liv, och dessvärre, de är inte intresserade av andras liv heller. Det är bara boll i huvudet! Fenomet har inte fått någon kort diagnos än, typ ADHD, men det kommer, för det verkar vara epidemiskt det hela. En del beteende vetare menar att specielt lagsport fungerar som opium för folket, "de måste kunna skrika ut sin ångest", och då är det bättre att det sker inne i en stadio i kollektivform, än poppar upp lite varstans spontant.
I Sverige serveras alkohol vid sport sammanghang. Du kan tänka dig vad som händer i en "sporthjärna" med några promill alkohol. Det är faktiskt skrämmande att se. Jag begriper inte föräldrar som drar sina barn dit...

 

[rinconada]

Så kloka ord McAber! Håller med dig, det finns fånar och fånar...lite varstans. Jag gillar att titta på fotboll, men inte extremt ofta och inte till varje pris. Kan lika gärna avstå från en match om det finns annat tillbuds. Men jag måste medge att det är väldigt lätt att ryckas med, speciellt om man är flera "fånar" som tittar samtidigt, tex på en bar. Det är roligt att se när det är två dukitga lag på plan, tex VM, EM.

 

[Anna Malaga]

Fotbollen är verkligen ett opium för spanska folket. Vâr nya religion, som fâr oss att glömma allt annat. Helgalet, verkligen. Jag gillar fotboll, det som är trist är att fotbollsnyheterna är de mest lästa pâ tidningarnas nätupplagor och att vâr största tidning heter MARCA. :/

 

[Preciosa]

Sporten påverkar definitivt BNP negativt. Tänk att inom åtminstone EU ägnar sig de fysiskt mest potenta personer att jaga en liten eller stor boll.
De flesta inbillar sig att bli berömda och rika, men får oftast svåra och livslånga skador av sin sport. (dessutom är de överrepresenterade i alkoholism) Huruvida de även fått psykiska men, har ingen vågat reda ut, men deras familjer har lidit svårt. (fotbollsänkor)
Samhället prioriterar deras vård, vi andra får vänta.
På många arbets platser är de enda neutrala ämnet som man tala om, sport och väder. Det säger allt om "klimatet" egentligen. För mig verkar som om sådana "sportfånar" saknar egna liv, och dessvärre, de är inte intresserade av andras liv heller. Det är bara boll i huvudet! Fenomet har inte fått någon kort diagnos än, typ ADHD, men det kommer, för det verkar vara epidemiskt det hela. En del beteende vetare menar att specielt lagsport fungerar som opium för folket, "de måste kunna skrika ut sin ångest", och då är det bättre att det sker inne i en stadio i kollektivform, än poppar upp lite varstans spontant.
I Sverige serveras alkohol vid sport sammanghang. Du kan tänka dig vad som händer i en "sporthjärna" med några promill alkohol. Det är faktiskt skrämmande att se. Jag begriper inte föräldrar som drar sina barn dit...

Ja dyrt är det, samhället får betala för huliganernas framfart också,
dom som inte har sportintresse utan annat i kikaren. Massor av miljoner
går till bevakning och dessutom vårda antagonister som slår varann och
andra. Det är synd att behöva använda alla dessa poliser till så´nt
och annan brottslighet klaras sällan upp.
På min lilla planhalva här nere önskar jag att grannen ska sluta använda
vuvuzela vid varje tendens till att det nuddas ett mål när han ser på TV :cheeky
Hans hundar har antagligen fått tinnitus för länge sen...:wall:

Kolla här vilka barnsligheter i går tex. Vuxna människor?
http://www.dn.se/sthlm/brak-pa-globen-skot-upp-matchen
Ciao P :eyes:

 

[McAber]

Det blev lite "kategoriskt", så att säga..
Visst förstår jag måttlig eller normal intresse för sporten, men fanatism i alla former ter sig märkligt för mig. Jag håller med, att tex i en bar, där publiken rycks med i spelet kan vara underhållande, men bara för stunden..

Jag var en gång i Italien och fick tipset att "gå och se en derby i fotboll, så har vi något att tala om sedan." Jag följde rådet och fick min starkaste sport/skräck upplevelse någonsin. Jag såg inget av matchen då publiken var alldeles wild and grazy. De slängde sina skor och hattar på planet mm. Alla skrek blå lila i ansiktet i munnen på varandra.
(det är ruskigt då man inte begriper språket eller kulturen)
Jag har ändå sett en hel del sport som inte andra har. ex. boxningsmatch i GB där hemmafruar skriker efter blod i en skum källarlokal. Eller tjurfäkting i Mexico, men inget går att jämnföra med derbyt i Italien...

 

[Lisenda]

Idag var alla på jobbet igen, flinande lite generat. "Vi vann ju".

Inte en ursäkt till oss som fick jobba dubbelt. Och vilka "vi", förresten? Det verkar som grabbarna behöver något större att identifiera sig med eftersom de själva innerst är små och osäkra. Genom att hälla i sig öl och skrika med laget blir lagets framgång deras egen.

Lite synd om dom egentligen.

Och surast blir jag på chefen som förstår och nästan beundrar deras frånvaro och inte bryr sig om att tacka oss som skött jobbet.

Kanske skulle man lägga in "stängt pga fotboll" på hemsidan nästa gång?

 

[McAber]

Idag var alla på jobbet igen, flinande lite generat. "Vi vann ju".

Inte en ursäkt till oss som fick jobba dubbelt. Och vilka "vi", förresten? Det verkar som grabbarna behöver något större att identifiera sig med eftersom de själva innerst är små och osäkra. Genom att hälla i sig öl och skrika med laget blir lagets framgång deras egen.

Lite synd om dom egentligen.


Och surast blir jag på chefen som förstår och nästan beundrar deras frånvaro och inte bryr sig om att tacka oss som skött jobbet.

Kanske skulle man lägga in "stängt pga fotboll" på hemsidan nästa gång?

Det som är positivt är att du har en kanon läge att visa vad går för!
Min erfarenhet är att finns ingen "rättvisa" i arbetslivet. Det är slumpen och tillfälligheter som avgör mycket. Men man måste hjälpa till själv lyckan lite grann ibland. Istället för att tänka hur lite de andra gör, borde du fokusera på din egen insats och tänka positivt. Det är enda vägen att nå framgång och trivas i arbetslivet. Dessutom går tiden också fort.
Efter ett tag vet alla vem som är klippan på din arbetsplats...

 

[Lisenda]

Du har nog rätt i det. Inget blir ju ändrat av att jag retar mig på saker.

Sen är det litet så att jag inte har haft någon att prata med, därför har det läckt ut här på forumet. Men nu har jag fått en (nästan) spansk nära bekant. Nästan beror på att hon är född i England men bott på Ibiza i 37 år.

Pga ett handikapp behöver hon hjälp att handla, t ex. I utbyte lär hon mig spanska.

Så det blir mindre gnäll från tanten nuthumb

 

[McAber]

Du har nog rätt i det. Inget blir ju ändrat av att jag retar mig på saker.

Sen är det litet så att jag inte har haft någon att prata med, därför har det läckt ut här på forumet. Men nu har jag fått en (nästan) spansk nära bekant. Nästan beror på att hon är född i England men bott på Ibiza i 37 år.

Pga ett handikapp behöver hon hjälp att handla, t ex. I utbyte lär hon mig spanska.

Så det blir mindre gnäll från tanten nuthumb

Det låter ju bra, en riktigt winn-winn situation..
Snart kan du festa på "engelska" varjefall..

 

[Preciosa]

Du har nog rätt i det. Inget blir ju ändrat av att jag retar mig på saker.

Sen är det litet så att jag inte har haft någon att prata med, därför har det läckt ut här på forumet. Men nu har jag fått en (nästan) spansk nära bekant. Nästan beror på att hon är född i England men bott på Ibiza i 37 år.

Pga ett handikapp behöver hon hjälp att handla, t ex. I utbyte lär hon mig spanska.

Så det blir mindre gnäll från tanten nuthumb

Hola!
Sluta inte skriv bara spainsmile
Kram P ;;;;

 

[rinconada]

Jo, och Lisenda, nästa gång det är en viktig match, gör du som de andra, bli lite förkyld och stanna hemma. Om alla gjorde så, skulle det säkert bli andra bullar på arbetsplatserna. Cheferna skulle nog inte se det genom fingrarna...