Jag bodde i Spanien för 10 år sedan och hade väldigt roligt då, men min bostad situation blev inte så rolig när vinter kom och jag frös inomhus.
Då flytade jag till Texico, alltså Texas-Mexico gränsen vid havet, till Padre Island, med en halv timmes bilresa till Nuevo Progreso, en Mexikansk shopping stad för amerikaner, med mängder av affärer, läkare, dentister och apotek, allt med mycket, mycket lägre priser än i USA, och ett annorlunda utbud. Kul var det tills narko-gäng tog över gränsområdet och det började vara farligt att bo där.
Då flyttade jag till amerikanska Caribbean, till ön Puerto Rico (inte ett semesterställe på Kanarieöarna med samma namn). Där var det också riktigt kul, tills efter några år blev jag så jättesugen på grönsaker (de har - och äter - mängder av allehanda frukt i PR, men färska grönsaker odlas inte, så det lilla som finns kommer från... Kanada), att jag flyttade tillbaka till södra USA, till så kallade Golden Isles vid kusten på gränsen mellan Georgia och Florida.
Väldigt vackert men otroligt långtråkigt att bo i den mest konservativa delen av USA, det sk Bibelskärpet. Yaaawn. Så, trots att jag var redan pensionerad, nappade jag på ett konsultjobb i Belize, i regnskogen, bland Maya. Och bodde några år på två ställen - vintrar i Belize, somrar på Gyllene Öarna. Och att leva bland Maya och att hjälpa dem att försvara deras land - regnskogen - mot deras korrupta regering, som försökte ge bort den till amerikanska oljebolag - var en enastående upplevelse.
Sommaren 2012 besökte jag Sverige - för omväxlingens skull och... fått ett hjärtinfarkt. Räknade snabbt upp hur otroligt mycket pengar jag sparade på att få vård i Sverige jämförd med USA, eller hur mycket extra liv jag fått till skänks av ödet i jämförelse om det hände i Belize, där det inte finns någon sådan vård överhuvudtaget... och beslutade att pröva att leva i Sverige igen, ett tag åtminstone. Nu går detta tåg till sin slutstation - för den här gången i mitt liv i alla fall, ty ytterligare en höst-vinter i Sverige och jag skulle dö av ledan i den vackra lilla byn på Österlen.
Så det är dags för Spanien igen. Den här gången definitivt med bostad med klimatisering och uppvärmning och i ett lagom internationell umgänge, som var en av det bästa grejor med Spanien sist, då jag kunde prata flera språk varie dag - ta naturvandringar med tyskar på morgnarna, sen äta lunch eller fika med svenskar, middag med amerikaner och emellan träna spansk konversation...fast Spaniorer blir ibland litet fundersama över boriqua dvs portorikansk spanska. Livet är för att leva och ha kul och nya upplevelser.
