Offentlig vård i Spanien

[Preciosa]

Intressant om hur vården i Spanien kan te sig.
Jo jag vet...
https://www.sydkusten.es/sk/242/a/28275/spanska-sjukhus-ej-som-svenska/

 

[Yayo65]

Hola Preciosa!
Jag känner igen mig i den situation du beskriver. Jag kommer från Sydamerika och bott här i Sverige i många år.
Det är precis så det är alltså, det är så stor skillnad med sjukvården länderna emellan, mycket bättre i Spanien
Saludos.

 

[Kjell Fohrman]

Hola Preciosa!
Jag känner igen mig i den situation du beskriver. Jag kommer från Sydamerika och bott här i Sverige i många år.
Det är precis så det är alltså, det är så stor skillnad med sjukvården länderna emellan, mycket bättre i Spanien
Saludos.

nu fattar jag inte, men artikeln som preciosa länkade till visar väl inte att sjukvården är mycket bättre i Spanien

 

[Preciosa]

Hola Preciosa!
Jag känner igen mig i den situation du beskriver. Jag kommer från Sydamerika och bott här i Sverige i många år.
Det är precis så det är alltså, det är så stor skillnad med sjukvården länderna emellan, mycket bättre i Spanien
Saludos.

OK, du har alltså inte läst i länken jag bifogade

 

[Kjell Fohrman]

Intressant om hur vården i Spanien kan te sig.
Jo jag vet...
https://www.sydkusten.es/sk/242/a/28275/spanska-sjukhus-ej-som-svenska/

Ja detta är ju säkert en av anledningarna till att de äldre i Spanien känner sig så ensamma (3:e ensammast i Europa enligt en vetenskaplig undersökning som jag tidigare skrivit om i "min" tråd här i forumet). De äldre i Spanien är säkert rädda för att hamna på sjukhus, på ett äldreboende etc. etc. eftersom de inte längre (som det var förr) har en massa anförvanter som kan besöka dom.
Sjukvården är säkert medicinskt bra här i Spanien, men det är den "sociala omvårdnaden som brister och man är helt beroende av att ha närboende anförvanter som fixar detta.
Häromkvällen var jag och hälsade på några svenskar som bor i en lägenhet med balkong mot en av vägarna där karnevalståget gick. Vi kollade på karnevalen och hade trevligt, men efteråt berättade en av svenskarna om sin erfarenhet som närmast anhörig till en som hamnat på sjukhuset. Det stämmer precis det som det skrivs om i tråden och han kände sig helt utlämnad där och han fick sköta allt själv (förutom det medicinska då). Jag vill inte berätta i detalj om vad som hände (dels för att jag inte minns exakt, men främst för att det ju var en personlig upplevelse för honom) men det gjorde i alla fall mig rädd för att hamna på ett spanskt sjukhus.

 

[Nalle]

Nja, man ska ta texten med en liten klackspark och med glimten i ögat. Att man inte skulle fà nàgon omvàrdnad (tex hjäp med mat etc) om man inte har nàgon anhörig, och att anhöriga förväntas vaka över dig är en sanning med modifikation. Du har alltid en knapp som du kan trycka pà. Sen beror det lite vad du ligger inlagd för, När jag blev transplanterad, hade jag en sjuksköterska 1 gàng i kvarten som skulle titta till mina värden. Men andra gànger jag varit inlagd, kom de kanske 1 gàng i timmen dagtid. Dà och dà kom det ett gäng nunnor som fràgade om jag behövde nàgot eftersom jag làg ensam.
Att man skulle vara helt beroende av släktingar eller dylijt stämmer absolut inte. Min största rädsla är isf att hamna pà samma rum med en patient med mycket stor och högljudd familj.

 

[Kjell Fohrman]

Nja, man ska ta texten med en liten klackspark och med glimten i ögat. Att man inte skulle fà nàgon omvàrdnad (tex hjäp med mat etc) om man inte har nàgon anhörig, och att anhöriga förväntas vaka över dig är en sanning med modifikation. Du har alltid en knapp som du kan trycka pà. Sen beror det lite vad du ligger inlagd för, När jag blev transplanterad, hade jag en sjuksköterska 1 gàng i kvarten som skulle titta till mina värden. Men andra gànger jag varit inlagd, kom de kanske 1 gàng i timmen dagtid. Dà och dà kom det ett gäng nunnor som fràgade om jag behövde nàgot eftersom jag làg ensam.
Att man skulle vara helt beroende av släktingar eller dylijt stämmer absolut inte. Min största rädsla är isf att hamna pà samma rum med en patient med mycket stor och högljudd familj.

Erfarenheten är säkert olika beroende på vilket sjukhus man hamnar på och sedan sedan är det ju oftast som så att utlänningar behandlas bättre (pga av att det är hemlandet som betalar för sjukhusvistelsen). Jag har själv inte legat på något sjukhus i Spanien, men låg en tid på intensiven i Tyskland och jag behandlades där bra mycket bättre än vad tyskarna gjorde - så är det kanske här också.
Men just det du nämner om grannars högljudda familjer berättade svensken som jag nämner i det föregående inlägget om - en pratade högljutt med patienten, en annan pratade högt i sin mobil och allt detta medan en TV var på med högsta volym. Totalt sett ett infernaliskt oväsen.

 

[Preciosa]

Ja så är det...erfarenheterna är olika och jag log lite åt Mats B:s artikel och kände igen en
del, dock fick jag aldrig eget rum, antar att det var för att det var kardiologen med övervakning
när jag äntligen efter ett dygns h-e med skrikande gubbar och personal som skrek tillbaka hela natten tvärs över en uppsamlingssal...eller fördelningssal...fick komma upp till där jag sen stannade...Har förträngt gångerna men inte
blev jag bättre behandlad som utlänning snarare ignorerad...jaja är en lång historia som skulle kunna bli
en bok med min svada Fast på sjukhuset var jag knäpptyst efter att jag blev ignorerad...
Länge sen nu...5 år sen...Vårdc har man ju suttit på ett antal ggr...knökfullt...i timmar, antar för att det är gratis.
Varit med vänner till Quirón och det var som natt och dag...Man fick t o m ett leende vilket faktiskt chockade mig för jag
var beredd på det värsta...
Tekniskt sett så på det off sjukhuset (som styrs privat i Torre) verkade dom vara på topp utom att dom körde upp en tjock kateter 2 dm från handleden och upp i varje arm utan bedövning...men en arm och dag i taget...ja det ni...
Läste sen hur man gör hemma...självklart bedövning...