Kalla Fakta - Fucking Suecos
- Thread starter chr57
- Startdatum
Preciosa
Veteranmedlem
Ja år 2011
http://spanienforum.se/laenktips/2386-fucking-suecos-svenskarnas-integration-i-fuengirola.html
P :coolsmilie:
Lundberg
Medlem
Sjukt vinklad dokumentär, hur kan man ens jämföra med vanlig flykting invandring. De borde skämmas, sen kan man tycka vad man vill om att folk samlas i grupper. Men trots allt så bidrar dessa människor med handel, skatter, arbetstillfällen etc. till Spanien. Att jämföra det med invandring där man får bidrag, boende, vård etc. är löjligt, det är två helt olika saker.
Naturligtvis föreligger det en skillnad men visst är det så att olika grupper tyr sig till varandra och jag tror att det är samma i alla länder. Ibland är det språket, ibland rasen och ibland social bakgrund som påverkar det hela.
Det är inte heller så lätt för svenskar att få en vänskapskontakt med spanjorer och varför skulle det var det. Ser man det hela från spansk sida kan det väl inte vara så attraktivt att intressera sig för en utlänning/svensk som har svårt att uttrycka sig, ofta inte känner till vad som händer i landet etc.
(Nu tänker jag i första hand på svenskar som är lite äldre och inte arbetar tillsammans med spanjorer. Arbetar man i landet kanske man har lättare att få vänner, men det är nog inte heller så lätt. Ungdom får, som alltid, kontakt med varandra om de vill).
Det är naturligtvis också lättare att ha en blandad svensk/spansk bekantskapskrets om man har en spansk partner, men då har man oftast fått de spanska vännerna tack vare detta.
Hur mycket intresse visar vi utlänningar i Sverige? Hur många av oss har utlänningar i våra egna bekantskapskretsar?
Tack och lov är spanjorerna öppna, har lätt att prata och hjälper gärna till på olika sätt. Det är väl det som vi svenskar uppskattar; att bli igenkänd i affären, av barägaren, kypare och personer som man ofta möter i gatan. Ganska så stor skillnad mot Sverige skulle jag vilja påstå men vi kanske inte går så ofta till baren i Sverige. Men man kan knappast säga att dessa är våra vänner eller....
Jag känner förresten en spanjorska i Calahonda, Costa del Sol, som blir galen när hon går in i en affär och expediten inte talar spanska utan bara engelska. Att inte kunna få tala sitt eget språk i sitt eget land måste kännas konstigt. Å andra sidan förstår hon vad turism och utlänningar betyder för landet.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Det är inte heller så lätt för svenskar att få en vänskapskontakt med spanjorer och varför skulle det var det. Ser man det hela från spansk sida kan det väl inte vara så attraktivt att intressera sig för en utlänning/svensk som har svårt att uttrycka sig, ofta inte känner till vad som händer i landet etc.
(Nu tänker jag i första hand på svenskar som är lite äldre och inte arbetar tillsammans med spanjorer. Arbetar man i landet kanske man har lättare att få vänner, men det är nog inte heller så lätt. Ungdom får, som alltid, kontakt med varandra om de vill).
Det är naturligtvis också lättare att ha en blandad svensk/spansk bekantskapskrets om man har en spansk partner, men då har man oftast fått de spanska vännerna tack vare detta.
Hur mycket intresse visar vi utlänningar i Sverige? Hur många av oss har utlänningar i våra egna bekantskapskretsar?
Tack och lov är spanjorerna öppna, har lätt att prata och hjälper gärna till på olika sätt. Det är väl det som vi svenskar uppskattar; att bli igenkänd i affären, av barägaren, kypare och personer som man ofta möter i gatan. Ganska så stor skillnad mot Sverige skulle jag vilja påstå men vi kanske inte går så ofta till baren i Sverige. Men man kan knappast säga att dessa är våra vänner eller....
Jag känner förresten en spanjorska i Calahonda, Costa del Sol, som blir galen när hon går in i en affär och expediten inte talar spanska utan bara engelska. Att inte kunna få tala sitt eget språk i sitt eget land måste kännas konstigt. Å andra sidan förstår hon vad turism och utlänningar betyder för landet.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Det største problemet (for spanjolene og kanskje andre) er jo at man kjøper mat fra hjemlandet, går på restauranter og barer drevet av folk fra hjemlandet og at man generelt ikke legger igjen så mye penger i Spania, som allerede sliter med arbeidsløshet og økonomi.
I tillegg nekter man å lære seg spansk. Det er ingen som sier at man skal snakke flytende spansk, men man kan i alle fall lære seg noen få ord. Vi har også vår egen kultur som vi drar med oss og vi byr oss stort sett ikke om hvordan dette oppfattes av spanjolene.
Jeg kan forstå at eldre har problemer med språk og å skaffe seg spanske venner, men vi kan i alle fall legge igjen litt penger hos de lokale restaurantene og oppføre oss etter spanske normer når vi er ute.
Tenk på hva dere irriterer dere over med utlendinger i deres eget land. De som kommer og ikke lærer seg språket, som ikke liker maten deres og som holder seg sammen med kun mennesker fra sitt eget hjemland, samt utøver sin egen kultur og religion. Den eneste forskjellen er at vi har med oss penger og som sagt legger vi dem gjerne i lommene til en landsmann i stedet for i det landet vi har "invandert".
Og alle er ikke sånn, men mange. Videoen er satt på spissen, men det er helt klart en sannhet i det.
I tillegg nekter man å lære seg spansk. Det er ingen som sier at man skal snakke flytende spansk, men man kan i alle fall lære seg noen få ord. Vi har også vår egen kultur som vi drar med oss og vi byr oss stort sett ikke om hvordan dette oppfattes av spanjolene.
Jeg kan forstå at eldre har problemer med språk og å skaffe seg spanske venner, men vi kan i alle fall legge igjen litt penger hos de lokale restaurantene og oppføre oss etter spanske normer når vi er ute.
Tenk på hva dere irriterer dere over med utlendinger i deres eget land. De som kommer og ikke lærer seg språket, som ikke liker maten deres og som holder seg sammen med kun mennesker fra sitt eget hjemland, samt utøver sin egen kultur og religion. Den eneste forskjellen er at vi har med oss penger og som sagt legger vi dem gjerne i lommene til en landsmann i stedet for i det landet vi har "invandert".
Og alle er ikke sånn, men mange. Videoen er satt på spissen, men det er helt klart en sannhet i det.
Minerva
Medlem
Lundberg popekade korrekt, tycker jag, att begreppet "integration" har olika betydelser när man diskuterar den i Sverige och när man diskuterar den i Spanien. I Sverige pratar man oftast om en (tyvärr mycket stor och växande hela tiden) grupp av invandrare, som belastar den svenska välfärden. Där oroar man sig inte så mycket om att invandrargrupper har egna affärer och restauranger och umgås nästan uteslutande med egna landsmän, utan att för många av dem inte arbetar utan lever på bidrag i herrans massa år och då (om man förenklar litet) blir försorjda av värdfolket .
I Spanien de flesta svenska invandrare är pensionärer som tagit med sig till Spanien sina svenska pensioner, köper spanska fastigheter, betalar spansk skatt. De flesta - tror jag - äter i spanska restauranger, dricker i spanska barer, köper mat i Mercadona eller andra spanska matvaruaffärer osv. osv.
Fuengirola (samt i mindre skala Torrevieja etc.) som en svensk getto i Spanien är ett undantag, kanske attraktiv mest för de svenskaste av svenskar: de blygga, osäkra, slutna, uppvuxna med jantelagen etc., sådana som inte alls vill bo i Spanien utan i en svensk koloni vid Medelhavet, som har ingen lust (eller saknar kognitiv förmåga) att lära sig ett nytt språk, nya vanor, att umgås med Spaniorer ... sådana som äter falukorv i Spanien (hur obegripligt det kan verka för andra).
Det i sig inte vore ett problem om de inte behövde-krävde betjäning av landsmän i ett land med så hög arbetslöshet som Spanien. Men det är en del av den gemensamma marknaden och fri konkurrens. Det är inte helt sant att svenska affärsidkare, svenska kraftsmän skapar en sluten marknad - de bara har vissa konkurrensfördelar i en viss marknadsnisch, medan de inte har det i andra - betydligt större - marknadssegment.
Så vare sig Svenskar i Spanien pratar spanska, katalanska etc. etc. eller enbart svenska, vare sig de umgås med Spaniorer och andra icke-svenskar eller inte, äter pata negra eller falukorv, tycker jag att de kan gott - och utan samvetskvall - fortsätta leva som de själva vill, ty deras livsstil BELASTAR INGEN, och om den utarmar någon, så är det endast de själva, och det har de rätt till.
I Spanien de flesta svenska invandrare är pensionärer som tagit med sig till Spanien sina svenska pensioner, köper spanska fastigheter, betalar spansk skatt. De flesta - tror jag - äter i spanska restauranger, dricker i spanska barer, köper mat i Mercadona eller andra spanska matvaruaffärer osv. osv.
Fuengirola (samt i mindre skala Torrevieja etc.) som en svensk getto i Spanien är ett undantag, kanske attraktiv mest för de svenskaste av svenskar: de blygga, osäkra, slutna, uppvuxna med jantelagen etc., sådana som inte alls vill bo i Spanien utan i en svensk koloni vid Medelhavet, som har ingen lust (eller saknar kognitiv förmåga) att lära sig ett nytt språk, nya vanor, att umgås med Spaniorer ... sådana som äter falukorv i Spanien (hur obegripligt det kan verka för andra).
Det i sig inte vore ett problem om de inte behövde-krävde betjäning av landsmän i ett land med så hög arbetslöshet som Spanien. Men det är en del av den gemensamma marknaden och fri konkurrens. Det är inte helt sant att svenska affärsidkare, svenska kraftsmän skapar en sluten marknad - de bara har vissa konkurrensfördelar i en viss marknadsnisch, medan de inte har det i andra - betydligt större - marknadssegment.
Så vare sig Svenskar i Spanien pratar spanska, katalanska etc. etc. eller enbart svenska, vare sig de umgås med Spaniorer och andra icke-svenskar eller inte, äter pata negra eller falukorv, tycker jag att de kan gott - och utan samvetskvall - fortsätta leva som de själva vill, ty deras livsstil BELASTAR INGEN, och om den utarmar någon, så är det endast de själva, och det har de rätt till.
Last edited:
Jag har inte särskilt stor kontakt med svenskar utanför min arbetsmiljö. Men om man jämför med britter, sà är min erfarenhet att de som klagar pà pakistanier etc i England, för att de inte lär sig Engelska etc. är de första som bosätter sig i "turistghetton", aldrig bryr sig om att lära sig spanska och integrerar sig ej. Kanske likadant med andra utlänningsgrupper
Minerva
Medlem
Det kan, och tyvärr ofta är, ett -medvetet eller omedvetet - uttryck för den "koloniala attityden" att ens nation är överlägsen alla andra och då ska de alla lära sig den "överlägsnes" språk och vanor, överallt i världen, medan den "överlägsne" själv skall inte behöva ta hänsyn till några andra,oberoende var han/hon behagar att bo.
Och det är nog den aspekt av icke integration, den uttryckliga totala integrationsvägran, som får människor att reagera så negativt på varje form av - subjektivt sett - "bristande" integration.
Det ligger mycket i det du säger, Carl. Min erfarenhet efter över 30 års boende i Spanien är att det är svårt att få riktigt nära spanska vänner. Naturligtvis har man stort utbyte av att prata med folk (spanjorer) på affärer, barer etc, och det kan ju också leda till en viss sorts vänskap, fast ytlig. Jag har varit integrerad i en spansk familj/släkt när jag var sambo med en spansk man under ca. 20 år och har också en utmärkt kontakt med min svärsons släkt. Man umgås mycket mer med familj och släkt här (finns naturligtvis undantag) än i Sverige enligt min uppfattning. Jag har också jobbat med både spanjorer och utlänningar. Bra kollegor alla men det var mycket lättare att få en nära kontakt med utlänningarna (tyskar, engelsmän, svenskar, belgare etc) än med spanjorerna. I min generation har vi svenskar och spanjorer så totalt olika bakgrund, erfarenheter och mentalitet så därför är det inte lätt att känna den där djupa samhörigheten som man kan göra med vissa personer.
keyser söze
Ny medlem
Haha ja det finns en anledning till att jag inte gärna säger var jag kommer ifrån när jag är utomlands, framförallt på solkusten!
