Minerva
Medlem
Den första månaden i Spanien.
Ankomsten
Den första månaden i Spanien var full av överraskningar. Redan från ankomsten. Stressen från försöken att klara ensam en resa med två katter i en stor, tung, flygplangodkänd bur med katter, deras filtar, kuddar, lekasaker,vatten och kuddar samt två väskor (en med katternas grejor), och natten på flygplatsen måste ha bidragit till att jag har svimmat mitt under flyget, som tyvärr orsakade en del obekvämligheter för medpassagerarna, och då – trots mina, svaga, protester i Alicante väntade ambulansen vid flyget, med en -kvinnlig- doktor och tre manliga sjuksjöterskor.
Första några timmar efter ankomsten har jag altså fått ligga på flygplatsakuten tills mitt blodtryck, som var någonstans i stratosfären (237), tvingades ner till bättre än normalt(123). Katter och bagaget omhändertogs av flygplatspersonalen, som överlämnade oss till taxi och taxi till ett aparthotell i Guardamar. Det hetter att anlända i still, ha ha.
Helger
Jag råkade att anlända strax innan tre på varandra följande helger, Guardamar helgen den 7 Oktober,onsdag, Valencia helgen den nioende, fredagen, och Dia del Hispanidad, måndag den 12 Oktober. Det blev ganska oplanerad, så att varken katter eller jag hade tillräckligt med mat och andra förnedenheter, (som katt sand), till alla dessa dessa helger, men vi hade trevligt ändå. Vädret var strålande, så varje dag tog jag taxi till strandpromenaden (den lilla trevliga minibussen som på vardagar kurserar på stan, trafikerar inte under helgen och veckoslut), med dess många restauranger, tittade på folklivet, åt menu del dia och tog hem extra fisk rätter åt katter. De uppskattades så mycket, att sen blev det bojkott av vanlig kattmat från burk och jag var tvungen att erbjuda delikatessföda sen dess.
The good, the bad and the ugly.
Resten av månaden gick åt att försöka balansera Spaniens säregna Dr Jekyll och Mr Hyde. Å ena sidan njuta av det vackra oktober vädret, den storslagna naturen (de långa, ljusa, finkorniga och rena stränder, den enorma pinjadan (800 ha av pinje, palm och eukalyptus skog på sanddynorna mellan staden och stränder), med dess promenadstigar, låta sig väl smaka av den goda maten, bekannta sig med mina internationella grannar (tre spanska familjer, en norsk, en engelsk och en tysk... mer har jag inte hunnit att bekannta mig med än så länge)... och samtidigt försöka att inte låta sig alltför frustreras av de två parasiter, som verkar ha tagit i besittning en del av den spanska befolkningen. De parasiter är byråkrati i den offentliga sektorn och förbluffande oförmåga i en del av den privata.
Ty vad kan man annars säga att efter en månad har jag fortfarande ingen NIE, dock har lyckats att öppna en bank konto; otroligt nog bor jag i en lägenhet fortfarande utan hyreskontrakt (utan övertygande besked om vad som orsakar dröjsmålet, om inte rena oförmågan hos min fastighetsmäklare), alltså utan möjligheten att betala hyran, el, vatten, (jag har dock betalad en deposit på en månadshyra i April vid lägenhetens reservering) utan möjligheten att installera internet eller kattsäkra den stora (24 m2) terrasen på fjärde våningen, med utsikt mot pinjadan och havet åt ena sidan, floden Segura med dess all dess många fåglar på den andra och en typisk badort - i miniManhattan still - framför med en del höghus omringade av palmer och simbassänger. Alltför många frestelser för två nyfikna katter. Alltför många frustrationer för stackars gamla mig, som levde halva livet i den högeffektiva – och blixtsnabba – Amerika.
PS. I dag fick jag kontraktet - 4 sidor på spanska utan engelsk översättning.
Läste snabbt - det verkar helt ok med spansk lag för lång tids kontrakt - men eftersom min spanska är inte tillräckligt att förstå alla detaljer i spansk legalese så nästa tre dagar skall jag spendera på Guardamar biblioteket, och försöka att översätta dokumentet med internets och alla bibliotekets ordböckers hjälp. Önska mig lycka till.
Ankomsten
Den första månaden i Spanien var full av överraskningar. Redan från ankomsten. Stressen från försöken att klara ensam en resa med två katter i en stor, tung, flygplangodkänd bur med katter, deras filtar, kuddar, lekasaker,vatten och kuddar samt två väskor (en med katternas grejor), och natten på flygplatsen måste ha bidragit till att jag har svimmat mitt under flyget, som tyvärr orsakade en del obekvämligheter för medpassagerarna, och då – trots mina, svaga, protester i Alicante väntade ambulansen vid flyget, med en -kvinnlig- doktor och tre manliga sjuksjöterskor.
Första några timmar efter ankomsten har jag altså fått ligga på flygplatsakuten tills mitt blodtryck, som var någonstans i stratosfären (237), tvingades ner till bättre än normalt(123). Katter och bagaget omhändertogs av flygplatspersonalen, som överlämnade oss till taxi och taxi till ett aparthotell i Guardamar. Det hetter att anlända i still, ha ha.
Helger
Jag råkade att anlända strax innan tre på varandra följande helger, Guardamar helgen den 7 Oktober,onsdag, Valencia helgen den nioende, fredagen, och Dia del Hispanidad, måndag den 12 Oktober. Det blev ganska oplanerad, så att varken katter eller jag hade tillräckligt med mat och andra förnedenheter, (som katt sand), till alla dessa dessa helger, men vi hade trevligt ändå. Vädret var strålande, så varje dag tog jag taxi till strandpromenaden (den lilla trevliga minibussen som på vardagar kurserar på stan, trafikerar inte under helgen och veckoslut), med dess många restauranger, tittade på folklivet, åt menu del dia och tog hem extra fisk rätter åt katter. De uppskattades så mycket, att sen blev det bojkott av vanlig kattmat från burk och jag var tvungen att erbjuda delikatessföda sen dess.
The good, the bad and the ugly.
Resten av månaden gick åt att försöka balansera Spaniens säregna Dr Jekyll och Mr Hyde. Å ena sidan njuta av det vackra oktober vädret, den storslagna naturen (de långa, ljusa, finkorniga och rena stränder, den enorma pinjadan (800 ha av pinje, palm och eukalyptus skog på sanddynorna mellan staden och stränder), med dess promenadstigar, låta sig väl smaka av den goda maten, bekannta sig med mina internationella grannar (tre spanska familjer, en norsk, en engelsk och en tysk... mer har jag inte hunnit att bekannta mig med än så länge)... och samtidigt försöka att inte låta sig alltför frustreras av de två parasiter, som verkar ha tagit i besittning en del av den spanska befolkningen. De parasiter är byråkrati i den offentliga sektorn och förbluffande oförmåga i en del av den privata.
Ty vad kan man annars säga att efter en månad har jag fortfarande ingen NIE, dock har lyckats att öppna en bank konto; otroligt nog bor jag i en lägenhet fortfarande utan hyreskontrakt (utan övertygande besked om vad som orsakar dröjsmålet, om inte rena oförmågan hos min fastighetsmäklare), alltså utan möjligheten att betala hyran, el, vatten, (jag har dock betalad en deposit på en månadshyra i April vid lägenhetens reservering) utan möjligheten att installera internet eller kattsäkra den stora (24 m2) terrasen på fjärde våningen, med utsikt mot pinjadan och havet åt ena sidan, floden Segura med dess all dess många fåglar på den andra och en typisk badort - i miniManhattan still - framför med en del höghus omringade av palmer och simbassänger. Alltför många frestelser för två nyfikna katter. Alltför många frustrationer för stackars gamla mig, som levde halva livet i den högeffektiva – och blixtsnabba – Amerika.
PS. I dag fick jag kontraktet - 4 sidor på spanska utan engelsk översättning.
Läste snabbt - det verkar helt ok med spansk lag för lång tids kontrakt - men eftersom min spanska är inte tillräckligt att förstå alla detaljer i spansk legalese så nästa tre dagar skall jag spendera på Guardamar biblioteket, och försöka att översätta dokumentet med internets och alla bibliotekets ordböckers hjälp. Önska mig lycka till.
Last edited:
