StefanLoå
Medlem
Är nu i Spanien och bilar från Torrevieja i öst till Marbella i syd för att leta en vinterbostad. Ifall det kan vara till hjälp eller inspirera får du några glimtar av upplevelserna nedan:
Dag 1 - Torrevieja: Bokade hyrbil från Sverige och hämtade upp direkt på Alcante flygplats. Hyrde av bolaget Sixt och tackade nej till deras tilläggsförsäkringar. Gick snabbt och smidigt att få nycklar och starta bilen. Det enda dryga var att jag beställde en Mercedes, men den var slut så jag fick nöja mig med en slags Wolkswagen för flerfamilj (tusan, där sjönk glamour-nivån!)
Kom snabbt in i den Spanska trafiken, och var snart i ett enstjärnigt minihotell med hög mänsklighetsfaktor i centrala Torrevieja. Packa upp, och sen fort till stranden och utforska områdena: Vill jag bo här vintertid lite då och då? Det enda som kändes bra var första strandlinjen, det inåt staden var för ovårdat för att jag ärligt skulle kunna trivas.
Fortsatte till La Mata precis norr om Torrevieja och oj, där var det mer kvalitet! Kändes som att över 80% var nordbor, sheeheesh, var är spanjorerna!? Handlade på Lidl, som ligger strax söder om La Mata och såg en del svenskar, samt ett "Spanien-inspirerat villaområde" som kändes mer än beboeligt med sina ombonade låghus. Sen blev det mörkt och jag for tillbaka till enstjärnehotellet. Och med mörkret kom kylan och oj, vad kallt det blev i rummet-utan-kvalitet. Huttrande tog jag på mig allt jag hade (nästan) och bokade in mig på ett fyrstjärnigt hotell direkt från mobilen, inbäddad i mörket under täcket.
Dag 2 - La Mata, Cartagena och Almeria: Lämnade enstjärnehotellet och tog en sväng mot La Mata igen och som av en slump upptäckte jag ett område uppe på en höjd precis vid vattnet, mellan Torrevieja och La Mata, som till hälften var sjaskigt och obebyggt, medan andra hälften täcktes av några riktigt härliga vitkalkade villor. Smög mig in mellan husen uppe på klipporna och spanade ner mot vattnet. Magnifikt! Ville stå här i evigheter. Det var ljudet av vågorna som slog in mot klipporna, utsikten och de vackra villorna och skapade resans första magiska ögonblick. Här skulle jag kunna bo! Kan tänka mig att de områden som gapar tomma precis bredvid kommer bebyggas; i sådana fall har vi potentialen för ett helt fantastiskt område just där, om några år.
Fort in i bilen och vidare till Almeria. På vägen passerade jag Cartagena och dess läge vid kusten, och jodå, när jag svängde in i Cartagena kändes det stort, livligt och gav en känsla av djup och historia, med ruinerna som tornade upp sig på höjden. Jag for så högt upp som möjligt, uppför ruinerna, steg ut och spanade ner och ut över vattnet och alla båtsvarv intill Cartagenas kust. Verkade alltså inte vara något utpräglat strandparadis, men med spännande storstadskvalitéer.
Jag råkade stanna bilden provocerande för sent vid en korsning och en spanjorska i 30-årsåldern tutate medan ögonen blixtrade mot mig. Se där, personlig ögonkontakt med de spanska kvinnorna
Vidare till Almeria och ett av deras lyxigare hotell (ett slags business-hotell). Checkade in och här kände jag mig mer som hemma. Stort och lyxigt rum. Antitesen till gårdagens köldknäpp. Snabbt ut på stan till fots, mot de sydöstliga delarna av Almeria. Mot stranden! Jag gick och gick och blev mer och mer besviken. För breda gator, för mycket bilavgaser, och jag kom inte ens fram till stranden! Och gud vilka själlösa hus! Det började bli mörkt, jag hastade tillbaka till bilen och for på måfå iväg mot deras kyrkoruiner uppe på höjden i sydvästra Almeria istället, och passerade av en slump genom deras gamla stadskvarter, med smala gator som ledde upp mot kyrkoruinerna. Högst upp på höjden skulle jag! och det var värt utsikten. Tillbaka till hotellet med vetskapen om att även Almeria har sina vackra och pittoreska sidor. Och för att planera morgondagen i Nerja, Almuñécar och Maro.
Dag 1 - Torrevieja: Bokade hyrbil från Sverige och hämtade upp direkt på Alcante flygplats. Hyrde av bolaget Sixt och tackade nej till deras tilläggsförsäkringar. Gick snabbt och smidigt att få nycklar och starta bilen. Det enda dryga var att jag beställde en Mercedes, men den var slut så jag fick nöja mig med en slags Wolkswagen för flerfamilj (tusan, där sjönk glamour-nivån!)
Kom snabbt in i den Spanska trafiken, och var snart i ett enstjärnigt minihotell med hög mänsklighetsfaktor i centrala Torrevieja. Packa upp, och sen fort till stranden och utforska områdena: Vill jag bo här vintertid lite då och då? Det enda som kändes bra var första strandlinjen, det inåt staden var för ovårdat för att jag ärligt skulle kunna trivas.
Fortsatte till La Mata precis norr om Torrevieja och oj, där var det mer kvalitet! Kändes som att över 80% var nordbor, sheeheesh, var är spanjorerna!? Handlade på Lidl, som ligger strax söder om La Mata och såg en del svenskar, samt ett "Spanien-inspirerat villaområde" som kändes mer än beboeligt med sina ombonade låghus. Sen blev det mörkt och jag for tillbaka till enstjärnehotellet. Och med mörkret kom kylan och oj, vad kallt det blev i rummet-utan-kvalitet. Huttrande tog jag på mig allt jag hade (nästan) och bokade in mig på ett fyrstjärnigt hotell direkt från mobilen, inbäddad i mörket under täcket.
Dag 2 - La Mata, Cartagena och Almeria: Lämnade enstjärnehotellet och tog en sväng mot La Mata igen och som av en slump upptäckte jag ett område uppe på en höjd precis vid vattnet, mellan Torrevieja och La Mata, som till hälften var sjaskigt och obebyggt, medan andra hälften täcktes av några riktigt härliga vitkalkade villor. Smög mig in mellan husen uppe på klipporna och spanade ner mot vattnet. Magnifikt! Ville stå här i evigheter. Det var ljudet av vågorna som slog in mot klipporna, utsikten och de vackra villorna och skapade resans första magiska ögonblick. Här skulle jag kunna bo! Kan tänka mig att de områden som gapar tomma precis bredvid kommer bebyggas; i sådana fall har vi potentialen för ett helt fantastiskt område just där, om några år.
Fort in i bilen och vidare till Almeria. På vägen passerade jag Cartagena och dess läge vid kusten, och jodå, när jag svängde in i Cartagena kändes det stort, livligt och gav en känsla av djup och historia, med ruinerna som tornade upp sig på höjden. Jag for så högt upp som möjligt, uppför ruinerna, steg ut och spanade ner och ut över vattnet och alla båtsvarv intill Cartagenas kust. Verkade alltså inte vara något utpräglat strandparadis, men med spännande storstadskvalitéer.
Jag råkade stanna bilden provocerande för sent vid en korsning och en spanjorska i 30-årsåldern tutate medan ögonen blixtrade mot mig. Se där, personlig ögonkontakt med de spanska kvinnorna

Vidare till Almeria och ett av deras lyxigare hotell (ett slags business-hotell). Checkade in och här kände jag mig mer som hemma. Stort och lyxigt rum. Antitesen till gårdagens köldknäpp. Snabbt ut på stan till fots, mot de sydöstliga delarna av Almeria. Mot stranden! Jag gick och gick och blev mer och mer besviken. För breda gator, för mycket bilavgaser, och jag kom inte ens fram till stranden! Och gud vilka själlösa hus! Det började bli mörkt, jag hastade tillbaka till bilen och for på måfå iväg mot deras kyrkoruiner uppe på höjden i sydvästra Almeria istället, och passerade av en slump genom deras gamla stadskvarter, med smala gator som ledde upp mot kyrkoruinerna. Högst upp på höjden skulle jag! och det var värt utsikten. Tillbaka till hotellet med vetskapen om att även Almeria har sina vackra och pittoreska sidor. Och för att planera morgondagen i Nerja, Almuñécar och Maro.