davve
Ny medlem
Den Europeiska Unionen är ett borgerligt och kapitalistiskt projekt. Den har marknadsekonomiska grundlagar som gynnar kapitalismen och är fientliga till arbetarklassen och dess politiska intressen. Sverige, som trots allt har en socialdemokratisk regering, tvingas driva en politik på hela Europas villkor. Kontinentens ledande nationer är inte socialdemokratiska som Sverige, utan nyliberala. Vårt land tvingas driva en nyliberal politik, trots att landets befolkning inte vill ha det så. EU har ett centralistiskt styressätt. Detta innebär att hela Europas politiska styre utgår från EU:s högkvarter i Bryssel, Straßbourg och Luxemburg. Nya Revolutionsbulletinen och rådskommunismen företräder ett decentraliserat system, där makten ligger nära folket och inte är det avlägset, som i EU. NRB motsätter sig detta kapitalistiska överstatliga system.
En nackdel med den Europeiska Unionen är även att den i en hel del frågor agerar USA:s lakejer. EU har exempelvis, precis som USA, ett handelsembargo mot Kuba. På Kuba odlar man socker. Det är landets viktigaste exportvara. Det socker man brukar inom EU kommer däremot från i huvudsak danska och tyska bönder som får massor med subventioner för att odla sockerbetor. De lägger ofta ner all annan jordbruksproduktion enbart för att odla sockerbetor och specialisera sig på det. Möjligt är att EU agerar på detta vis enbart för att få slippa importera kubanskt socker. Saken är den att europeiskt socker kommer från sockerbetor och kubanskt socker från sockerrör. Så kallat ”vanligt socker” är det socker som utvinns från sockerrören. Sockret från betorna är däremot i viss mån kemikaliskt socker, dvs. inte framställt på helt naturlig väg. Givetvis är det kubanska sockret, det från sockerrör, mycket nyttigare som livsmedel än det europeiska. Denna fråga har alltså även en hälsofaktor. EU:s agerande i denna fråga är med andra ord inte bara borgerligt och arbetarfientligt (samt osolidariskt mot det kubanska folket), utan rentav hälsovådligt.
EU vänder sig bort från omvärlden, vänder sig inåt. EU är introvert. Man bygger vad som brukar kallas för ”Fort Europa”. Det är inte bara när det kommer till Kuba som man agerar väldigt osolidariskt (med världens folk) på den ekonomiska delen, utan detta gäller hela tredje världen. EU subventionerar de egna producenterna på alla områden, dvs. man ger en massa pengar till sådana inom EU som vill producera diverse varor, detta för att man ska slippa importera från länder utanför EU, utan försöker vara så självförsörjande som möjligt. Detta system är direkt förödande för länder i tredje världen. Dessa länder befinner sig allesammans i mycket svåra ekonomiska situationer. Det är därför de utgör tredje världen. De behöver alla extra ekonomiska tillgångar de kan få. Deras exportinkomster är mycket viktiga när länderna redan har så dåliga välstånd.
Låt oss ta ett exempel, det afrikanska landet Burundi. Landets största exportvara är kaffe. När landet blev självständigt från Belgien 1962 blev exporten av kaffe till Europa en viktig inkomstkälla, viktigt för landets budget. När EU:s (och dess föregångare EG:s, Europeiska Gemenskapen) ekonomiska verksamhet intensifierades minskade de afrikanska ländernas exportinkomster från exporten till Europa, eftersom exporten i sig minskade. Detta var ett hårt slag för de fattiga ländernas redan svårt sargade välstånd, och vansinnet från EU:s sida bara fortsätter. Detta är en av anledningarna till att världens fattiga länder har så svårt att slå sig fria från fattigdomens ok. De kan inte bedriva handel på samma villkor som länderna i Europa. De länder som redan är rika blir bara rikare och vice versa. Detta ökar klyftorna mellan världens rika och fattiga länder, mellan första och tredje världen. Detta är inte vad vår jord behöver. Detta står i direkt motsättning till socialismens och arbetarklassens politiska ideal världen över. Vad tycker ni andra?
En nackdel med den Europeiska Unionen är även att den i en hel del frågor agerar USA:s lakejer. EU har exempelvis, precis som USA, ett handelsembargo mot Kuba. På Kuba odlar man socker. Det är landets viktigaste exportvara. Det socker man brukar inom EU kommer däremot från i huvudsak danska och tyska bönder som får massor med subventioner för att odla sockerbetor. De lägger ofta ner all annan jordbruksproduktion enbart för att odla sockerbetor och specialisera sig på det. Möjligt är att EU agerar på detta vis enbart för att få slippa importera kubanskt socker. Saken är den att europeiskt socker kommer från sockerbetor och kubanskt socker från sockerrör. Så kallat ”vanligt socker” är det socker som utvinns från sockerrören. Sockret från betorna är däremot i viss mån kemikaliskt socker, dvs. inte framställt på helt naturlig väg. Givetvis är det kubanska sockret, det från sockerrör, mycket nyttigare som livsmedel än det europeiska. Denna fråga har alltså även en hälsofaktor. EU:s agerande i denna fråga är med andra ord inte bara borgerligt och arbetarfientligt (samt osolidariskt mot det kubanska folket), utan rentav hälsovådligt.
EU vänder sig bort från omvärlden, vänder sig inåt. EU är introvert. Man bygger vad som brukar kallas för ”Fort Europa”. Det är inte bara när det kommer till Kuba som man agerar väldigt osolidariskt (med världens folk) på den ekonomiska delen, utan detta gäller hela tredje världen. EU subventionerar de egna producenterna på alla områden, dvs. man ger en massa pengar till sådana inom EU som vill producera diverse varor, detta för att man ska slippa importera från länder utanför EU, utan försöker vara så självförsörjande som möjligt. Detta system är direkt förödande för länder i tredje världen. Dessa länder befinner sig allesammans i mycket svåra ekonomiska situationer. Det är därför de utgör tredje världen. De behöver alla extra ekonomiska tillgångar de kan få. Deras exportinkomster är mycket viktiga när länderna redan har så dåliga välstånd.
Låt oss ta ett exempel, det afrikanska landet Burundi. Landets största exportvara är kaffe. När landet blev självständigt från Belgien 1962 blev exporten av kaffe till Europa en viktig inkomstkälla, viktigt för landets budget. När EU:s (och dess föregångare EG:s, Europeiska Gemenskapen) ekonomiska verksamhet intensifierades minskade de afrikanska ländernas exportinkomster från exporten till Europa, eftersom exporten i sig minskade. Detta var ett hårt slag för de fattiga ländernas redan svårt sargade välstånd, och vansinnet från EU:s sida bara fortsätter. Detta är en av anledningarna till att världens fattiga länder har så svårt att slå sig fria från fattigdomens ok. De kan inte bedriva handel på samma villkor som länderna i Europa. De länder som redan är rika blir bara rikare och vice versa. Detta ökar klyftorna mellan världens rika och fattiga länder, mellan första och tredje världen. Detta är inte vad vår jord behöver. Detta står i direkt motsättning till socialismens och arbetarklassens politiska ideal världen över. Vad tycker ni andra?
