Minerva
Medlem
Ju, det där med byråkratin (hänvisning till min tidigare post: den första månaden i Spanien) har ordnat sig och REDAN efter tre månader hade jag hyreskontrakt, bankkontot med kort, NIE och internet.
Innan jag valde bostaden tänkte jag igenom vad jag ville få ut av boendet: vacker utsikt, närheten till havet och stranden men också till skogen för trevliga promenader. Hälsosamt klimat, soligt och torrt, för att inte förvärra artros.
Stor, solig terass med många blommande växter. Två badrum, för att jag skulle slippa dela min med katter (i alla fall då jag hade inga övernattade gäster). Hiss. Luftkonditionering för värme och kyla.
Trevliga grannar, helst olika nationaliteter, så jag kunde öva spanska och prata - helst nästan dagligen - engelska, svenska, tyska, kanske också andra språk. Ty annars är det tråkigt att leva ensam och prata enbart med katter, eller vara instängd i en enda språkomgivning, med följande "enda rätta" sätt att tänka och vara.
Ett lugn område, men med bra allmäna komunikationer och bekväm tillgång till större orter med bra kulturella institutioner.
Det verkade att jag valde ganska rätt och jag trivdes fram till Januari. Mina tillhörigheter kom från Sverige en vecka innan jul - en dag efter min födelsedag, men det gjorde inget, ty mina norska och spank+venezuelanska grannar ordnade en överrasknings födelsedagsfest för mig och jag hann dekorera lägenheten till jul, och vädret var strålande. Jag blev bättre och bättre på kulinariskt spanska och fick mer och mer tips och recept på spanska rätter av masymas trevliga personal. Livet lekte.
Men sen kom januari. Och jag började frysa förfärligare och förfärligare trots luftkonditioneringen, som jag körde hela tiden utan att ens orka bry mig om kostnader. Alla kläder verkade fuktiga. Jag var tvungen att sitta hemma med långkalsonger på, ylle byxor, dubbla tröjor, handskar och en clownnäsa för att inte frysa ihjäl. Subjektivt, ty termometern kunde visa uppemot 20 grader, men det känns definitvt inte att vara inte ens i närheten.
Och då blev jag sjuk. Fick slut på maten samt kattsanden. Upptäckte att alla grannar har försvunnit - ingen bodde där året om. Upptäckte också att varken stormarknaden eller restaurangen i närheten ville leverera varor till hemmet - för litet stad, det skulle inte vara lönsam, fick jag veta. Några gånger anlitade jag taxi chaufförer att handla åt mig, och hämta färdig maten från restaurangen, men snart tog kontanter slut. Fick ta taxi och åka själv för att hämta kontanter trots ganska hör feber. Och då genom internet hittade jag en trevlig tjej, som jag anlitade som hushållerska, städerska, inköpare.
Några hundralappar extra per månad, men allt blev frid och fröjd igen - förutom det att jag frös fortfarande, trots att jag tillfrisknade. Så i rena desperation beställde jag en kryssning till Kanarieöarna, för att några dagar kunna bo i varmt "hus", vara serverad hand om fot, ha trevligt sällskap att umgås med (solo pasagerare hade en egen lounge och ordnade grupp aktiviteter, som man kunde delta i), åka på intressanta utflykter till Tangier, Lanzarote, Gran Canaria, Teneriffe, Madeira, Malaga, Gibraltar. Inte billigt men värd det.
Ny funderar jag hur skall jag välja nästa bostad med att vara säker att bostaden blir inte olidlig kall och rå, att det faktiskt bor några människor i huset hela året, att det finns affärer och restauranger som skulle leverera om det behövdes... och vad mer borde man tänka på?
Innan jag valde bostaden tänkte jag igenom vad jag ville få ut av boendet: vacker utsikt, närheten till havet och stranden men också till skogen för trevliga promenader. Hälsosamt klimat, soligt och torrt, för att inte förvärra artros.
Stor, solig terass med många blommande växter. Två badrum, för att jag skulle slippa dela min med katter (i alla fall då jag hade inga övernattade gäster). Hiss. Luftkonditionering för värme och kyla.
Trevliga grannar, helst olika nationaliteter, så jag kunde öva spanska och prata - helst nästan dagligen - engelska, svenska, tyska, kanske också andra språk. Ty annars är det tråkigt att leva ensam och prata enbart med katter, eller vara instängd i en enda språkomgivning, med följande "enda rätta" sätt att tänka och vara.
Ett lugn område, men med bra allmäna komunikationer och bekväm tillgång till större orter med bra kulturella institutioner.
Det verkade att jag valde ganska rätt och jag trivdes fram till Januari. Mina tillhörigheter kom från Sverige en vecka innan jul - en dag efter min födelsedag, men det gjorde inget, ty mina norska och spank+venezuelanska grannar ordnade en överrasknings födelsedagsfest för mig och jag hann dekorera lägenheten till jul, och vädret var strålande. Jag blev bättre och bättre på kulinariskt spanska och fick mer och mer tips och recept på spanska rätter av masymas trevliga personal. Livet lekte.
Men sen kom januari. Och jag började frysa förfärligare och förfärligare trots luftkonditioneringen, som jag körde hela tiden utan att ens orka bry mig om kostnader. Alla kläder verkade fuktiga. Jag var tvungen att sitta hemma med långkalsonger på, ylle byxor, dubbla tröjor, handskar och en clownnäsa för att inte frysa ihjäl. Subjektivt, ty termometern kunde visa uppemot 20 grader, men det känns definitvt inte att vara inte ens i närheten.
Och då blev jag sjuk. Fick slut på maten samt kattsanden. Upptäckte att alla grannar har försvunnit - ingen bodde där året om. Upptäckte också att varken stormarknaden eller restaurangen i närheten ville leverera varor till hemmet - för litet stad, det skulle inte vara lönsam, fick jag veta. Några gånger anlitade jag taxi chaufförer att handla åt mig, och hämta färdig maten från restaurangen, men snart tog kontanter slut. Fick ta taxi och åka själv för att hämta kontanter trots ganska hör feber. Och då genom internet hittade jag en trevlig tjej, som jag anlitade som hushållerska, städerska, inköpare.
Några hundralappar extra per månad, men allt blev frid och fröjd igen - förutom det att jag frös fortfarande, trots att jag tillfrisknade. Så i rena desperation beställde jag en kryssning till Kanarieöarna, för att några dagar kunna bo i varmt "hus", vara serverad hand om fot, ha trevligt sällskap att umgås med (solo pasagerare hade en egen lounge och ordnade grupp aktiviteter, som man kunde delta i), åka på intressanta utflykter till Tangier, Lanzarote, Gran Canaria, Teneriffe, Madeira, Malaga, Gibraltar. Inte billigt men värd det.
Ny funderar jag hur skall jag välja nästa bostad med att vara säker att bostaden blir inte olidlig kall och rå, att det faktiskt bor några människor i huset hela året, att det finns affärer och restauranger som skulle leverera om det behövdes... och vad mer borde man tänka på?
