Minerva
Medlem
Jag har nu bott i snart två år i den mest spanska delen av södra kusten i Spanien. Visst är området rik i historien och natur, grönare (ty + med undantag för Huelva) regnar det mer här än i andra deler av södra kusten. Och det drömlika ljuset!
Efter att ha bott i ett år i det vackra och rika Costa Ballena (dock med hemskt dåligt byggda hus som det inte går att värma upp på vintern, vad man än gör och hur mycket pengar lägger man på uppvärmningen) har jag flyttad till det anrika El Puerto de Santa Maria, med sitt vackra centrum, historiska hus, fina restauranger (mest med skaldjur) även en med tre Michelin stjärnor (Aponiente + inte billig men vilken smakupplevelse!), flera sherry bodegor och närhet till alla historiska städer som Jerez de la Frontera, Cadiz, Sevilla och andra mindre platser mellan Cadiz och Gibraltar.
Tack vare kontakter med spanska flottan har jag lyckats långtidshyra för en rimlig penning en tvåvånings taklägenhet (atico) med två mycket stora terraser på fjärde och femte våningen med delvis havsutskit och en normalstor balkong med utsikt mot innergården med grönska och simbassäng. På terraser leker jag trädgårdsmästare praktisk taget hela året och mina katter (två små från Karibean Puerto Rico och en ung mycket stor spansk katt hombron) lever livet utan att kunna skada några fåglar.
Livet leker? Tack och nej. Jag saknar sociallivet och känner mig delvis väldigt ensam. Det finns praktisk taget inga utlänningar här, bara Spaniorer, som inte bara känner knappt någon engelska (trots att det bor omkring 3000 Amerikaner i en militärbas i Rota), men talar spanska med en mycket svårbegripligt dialekt, därtil väldigt fort. Mina grannar är unga, med barn, ingen i närheten av min ålder, så jag har inte lyckats att stivta även flyktiga bekanntskaper med dem (förutom mina kontakter med flottans peronal + också de yngre än min egen dotter) och har börjat längta till den tiden då jag bodde i Almunecar och var en aktiv medlem i nordiska AHN, internationella klubben, amerikanska klubben, även tyska klubben, hade samtalssällskap, utflyktssällskap, resesällskap... Nu finns det bara facebook :-(
Efter att ha bott i ett år i det vackra och rika Costa Ballena (dock med hemskt dåligt byggda hus som det inte går att värma upp på vintern, vad man än gör och hur mycket pengar lägger man på uppvärmningen) har jag flyttad till det anrika El Puerto de Santa Maria, med sitt vackra centrum, historiska hus, fina restauranger (mest med skaldjur) även en med tre Michelin stjärnor (Aponiente + inte billig men vilken smakupplevelse!), flera sherry bodegor och närhet till alla historiska städer som Jerez de la Frontera, Cadiz, Sevilla och andra mindre platser mellan Cadiz och Gibraltar.
Tack vare kontakter med spanska flottan har jag lyckats långtidshyra för en rimlig penning en tvåvånings taklägenhet (atico) med två mycket stora terraser på fjärde och femte våningen med delvis havsutskit och en normalstor balkong med utsikt mot innergården med grönska och simbassäng. På terraser leker jag trädgårdsmästare praktisk taget hela året och mina katter (två små från Karibean Puerto Rico och en ung mycket stor spansk katt hombron) lever livet utan att kunna skada några fåglar.
Livet leker? Tack och nej. Jag saknar sociallivet och känner mig delvis väldigt ensam. Det finns praktisk taget inga utlänningar här, bara Spaniorer, som inte bara känner knappt någon engelska (trots att det bor omkring 3000 Amerikaner i en militärbas i Rota), men talar spanska med en mycket svårbegripligt dialekt, därtil väldigt fort. Mina grannar är unga, med barn, ingen i närheten av min ålder, så jag har inte lyckats att stivta även flyktiga bekanntskaper med dem (förutom mina kontakter med flottans peronal + också de yngre än min egen dotter) och har börjat längta till den tiden då jag bodde i Almunecar och var en aktiv medlem i nordiska AHN, internationella klubben, amerikanska klubben, även tyska klubben, hade samtalssällskap, utflyktssällskap, resesällskap... Nu finns det bara facebook :-(
Last edited: