mixt
Känd medlem
Jag och en av mina döttrar, Ellen, tog en tur till Benidorm i mitten av maj, bland annat med målet att hitta ett äkta churros-ställe. Ellen hade läst om det speciella spanska bakverket som består av friterad deg baserad på vetemjöl (eller potatismjöl?) som serveras med varm chokladsås eller kolasås, men som tydligen också kan fyllas med chokladkräm eller vaniljkräm ( jag tror att det kallas dulce de leche).
Jag har jag bara varit regelbundet i Spanien under senare år och har faktiskt inte sett något renodlat churrosställe. Jag har en känsla av att churros tappat mark i konkurrensen med allt nytt sött och gott, som glass, efterrätter och nyare varianter av bakverk.
Vi råkade iaf hitta det slitna fiket Rafael mitt i stan (korsningen Avenida de los Limones och Calle de las Rocas). Vi klev in och möttes av överviktig, svettig och mycket blek äldre herre i typiska kockkläder (jag vet inte om ni tänkt på det men en del spanjorer undviker solen så frekvent att de ser närmast likbleka ut).
Herrn bakom disken var snäll och bjöd snabbt in oss till fikets bakre räjong där vi kunde följa hur churros blir till (se bild).
Vi hade heller ingen aning om hur man äter churros och tjuvkikade därför på några äldre halvt tandlösa tanter som doppade eller blötlade churrosbitar i chokladkopp. Sörplande gjorde de också.
Hur smakade då bakverket? Det friterade brödet var gott, ganska likt en amerikansk munk, men med en något mer hårdfriterad konsistens. Däremot var chokladsåsen märklig, förmodligen gjord på för lite kakao och något för osöt för att vara god. Inte testat med kolasås eller andra fyllningar.
Definitivt värt att pröva ett traditionellt och mycket spanskt bakverk om ni råkar passera ett churrosställe med egen fritös. Det är viktigt med fritösen eftersom churros smakar bäst när de kommer direkt från det varma oljebadet.
Jag har jag bara varit regelbundet i Spanien under senare år och har faktiskt inte sett något renodlat churrosställe. Jag har en känsla av att churros tappat mark i konkurrensen med allt nytt sött och gott, som glass, efterrätter och nyare varianter av bakverk.
Vi råkade iaf hitta det slitna fiket Rafael mitt i stan (korsningen Avenida de los Limones och Calle de las Rocas). Vi klev in och möttes av överviktig, svettig och mycket blek äldre herre i typiska kockkläder (jag vet inte om ni tänkt på det men en del spanjorer undviker solen så frekvent att de ser närmast likbleka ut).
Herrn bakom disken var snäll och bjöd snabbt in oss till fikets bakre räjong där vi kunde följa hur churros blir till (se bild).
Vi hade heller ingen aning om hur man äter churros och tjuvkikade därför på några äldre halvt tandlösa tanter som doppade eller blötlade churrosbitar i chokladkopp. Sörplande gjorde de också.
Hur smakade då bakverket? Det friterade brödet var gott, ganska likt en amerikansk munk, men med en något mer hårdfriterad konsistens. Däremot var chokladsåsen märklig, förmodligen gjord på för lite kakao och något för osöt för att vara god. Inte testat med kolasås eller andra fyllningar.
Definitivt värt att pröva ett traditionellt och mycket spanskt bakverk om ni råkar passera ett churrosställe med egen fritös. Det är viktigt med fritösen eftersom churros smakar bäst när de kommer direkt från det varma oljebadet.
Last edited:
