De spanska språken i Spanien

Kastilianska utrop2 är det officiella spanska språket i Spanien. Men kastilianskan är inte den enda språket. För närvarande finns det andra spanska språk, som utgör ett ovanligt rikt språkligt arv.
Den spanska konstitutionen erkänner rätten för de autonoma regionerna att använda sitt eget språk.
Kastilianska som talas i hela det nationella territoriet, Ekvatorialguinea, fd spanskt territorium i Sahara, Central-och Sydamerika (utom Brasilien och Guayana) och delar av Filippinerna, är det officiella och kulturella språk i ca 350 miljoner människors hem världen över. Av dessa, nästan 300 miljoner talar det språket som sitt modersmål. Dessa siffror gör det officiella språket i den spanska staten det mest talade romanska språk-

Katalanska utrop2 är ett romanskt språk, med dess tidigaste litterära texten, den Homilies d'Organya, som går tillbaka till ungefär mitten av 12-talet.
Under 13: e, 14 och 15-talen, så blomstrade den katalanska litteraturen, först under påverkan av provensalska litteratur och senare som producent av sina egna tematiska och formella medel.
Från den 16: e till den 18: e århundraden den genomgick en period av nedgång, som framkommit i den 19: e århundradet med rörlighet kallas RENAIXENÇA, Renaissance.
Både kastilianska och katalanska (sedan 1979) är de officiella språken i Katalonien och Balearerna (sedan 1983) och i Valencia den katalanska kallas Valenciano, benämning som är erkänd av de stadga om autonomi.
Katalanska talas även i vissa delar av Aragonien och Murcia och utanför Spanien, i den franska Roussillon, Andorra och i den italienska staden Alguer (Sardinien). Det är ett modersmål för ungefär 5 till 6 miljoner personer. Utöver detta kommer alla de landsmän som kan förstå språket men ej tala det riktigt.

Galiciska-portugisiska utrop2 sitt ursprung i Galicien i början av medeltiden, och gjordes av Christian reconquerors, det vill säga dagens Portugal. Dess första litterära och legaliserade text datum från 12-talet.
Under andra hälften av det 14: e århundradet, efter att ha producerat fantastisk litteratur, delades språket upp i galiciska och portugisiska, av historiska och politiska skäl.
Det blev de två officiella språken i Galicien i 1981 men det talas också i områden i Asturien och Castilla-León.
Cirka två miljoner människor talar galiciska, men på grund av sin likhet med kastilianska och flera interferenser som härrör från en nästan universell tvåspråkighet, det är mycket svårt att göra en exakt beräkning.

Baskiska utrop2 är numera skriven med det latinska alfabetet. Det finns omkring 600000 talare i norra Spanien, hela provinsen Guipúzcoa, förutom provinserna Vizcaya och Navarra och vissa områden i Alava, och i den västra delen av den franska Atlanten Pyrenéerna (cirka 100000 talare).
När det gäller ursprunget för baskiskan, så har det funnits ett antal hypoteser. Det har föreslagits att språket i förfäder i basker infördes i denna del av Europa med invandrare från Mindre Asien i början av bronsåldern (det vill säga omkring år 2000 f.Kr.).
Baskiska och kastilianska trädde in historia tillsammans, sedan den första texten bevaras på kastilianska, det Código Emilianense, c.977, är också skriven på baskiska.
Baskiska är det officiella språket i de baskiska provinserna sedan 1982, tillsammans med kastilianska. Den orografiska funktioner i regionen har bidragit till att bevara sin språkliga mångfald, som orsakar vissa lingvister, som bygger på intercommunicative svårigheter att påstå att det finns sju olika baskiska språk. För att övervinna denna splittring i det baskiska språket skapades 1919 och 1968, ett standardiserat baskiska grammatik kallas batúa antogs för officiella ändamål.