Är nu i Spanien och bilar från Torrevieja i öst till Marbella i syd för att leta en vinterbostad. Ifall det kan vara till hjälp eller inspirera får du några glimtar av upplevelserna nedan: Dag 1 - Torrevieja: Bokade hyrbil från Sverige och hämtade upp direkt på Alcante flygplats. Hyrde av bolaget Sixt och tackade nej till deras tilläggsförsäkringar. Gick snabbt och smidigt att få nycklar och starta bilen. Det enda dryga var att jag beställde en Mercedes, men den var slut så jag fick nöja mig med en slags Wolkswagen för flerfamilj (tusan, där sjönk glamour-nivån!) Kom snabbt in i den Spanska trafiken, och var snart i ett enstjärnigt minihotell med hög mänsklighetsfaktor i centrala Torrevieja. Packa upp, och sen fort till stranden och utforska områdena: Vill jag bo här vintertid lite då och då? Det enda som kändes bra var första strandlinjen, det inåt staden var för ovårdat för att jag ärligt skulle kunna trivas. Fortsatte till La Mata precis norr om Torrevieja och oj, där var det mer kvalitet! Kändes som att över 80% var nordbor, sheeheesh, var är spanjorerna!? Handlade på Lidl, som ligger strax söder om La Mata och såg en del svenskar, samt ett "Spanien-inspirerat villaområde" som kändes mer än beboeligt med sina ombonade låghus. Sen blev det mörkt och jag for tillbaka till enstjärnehotellet. Och med mörkret kom kylan och oj, vad kallt det blev i rummet-utan-kvalitet. Huttrande tog jag på mig allt jag hade (nästan) och bokade in mig på ett fyrstjärnigt hotell direkt från mobilen, inbäddad i mörket under täcket. Dag 2 - La Mata, Cartagena och Almeria: Lämnade enstjärnehotellet och tog en sväng mot La Mata igen och som av en slump upptäckte jag ett område uppe på en höjd precis vid vattnet, mellan Torrevieja och La Mata, som till hälften var sjaskigt och obebyggt, medan andra hälften täcktes av några riktigt härliga vitkalkade villor. Smög mig in mellan husen uppe på klipporna och spanade ner mot vattnet. Magnifikt! Ville stå här i evigheter. Det var ljudet av vågorna som slog in mot klipporna, utsikten och de vackra villorna och skapade resans första magiska ögonblick. Här skulle jag kunna bo! Kan tänka mig att de områden som gapar tomma precis bredvid kommer bebyggas; i sådana fall har vi potentialen för ett helt fantastiskt område just där, om några år. Fort in i bilen och vidare till Almeria. På vägen passerade jag Cartagena och dess läge vid kusten, och jodå, när jag svängde in i Cartagena kändes det stort, livligt och gav en känsla av djup och historia, med ruinerna som tornade upp sig på höjden. Jag for så högt upp som möjligt, uppför ruinerna, steg ut och spanade ner och ut över vattnet och alla båtsvarv intill Cartagenas kust. Verkade alltså inte vara något utpräglat strandparadis, men med spännande storstadskvalitéer. Jag råkade stanna bilden provocerande för sent vid en korsning och en spanjorska i 30-årsåldern tutate medan ögonen blixtrade mot mig. Se där, personlig ögonkontakt med de spanska kvinnorna Vidare till Almeria och ett av deras lyxigare hotell (ett slags business-hotell). Checkade in och här kände jag mig mer som hemma. Stort och lyxigt rum. Antitesen till gårdagens köldknäpp. Snabbt ut på stan till fots, mot de sydöstliga delarna av Almeria. Mot stranden! Jag gick och gick och blev mer och mer besviken. För breda gator, för mycket bilavgaser, och jag kom inte ens fram till stranden! Och gud vilka själlösa hus! Det började bli mörkt, jag hastade tillbaka till bilen och for på måfå iväg mot deras kyrkoruiner uppe på höjden i sydvästra Almeria istället, och passerade av en slump genom deras gamla stadskvarter, med smala gator som ledde upp mot kyrkoruinerna. Högst upp på höjden skulle jag! och det var värt utsikten. Tillbaka till hotellet med vetskapen om att även Almeria har sina vackra och pittoreska sidor. Och för att planera morgondagen i Nerja, Almuñécar och Maro.
Hej! Vi rekommenderar följande tjänster kring boende och juridik i Spanien. Flytta till Spanien? - Spanienforum hjälper skandinaver att hitta rätt bostad i Spanien (utan kostnad). Hyra ut bostad i Costa del sol? - Använd vårt formulär & få hjälp med uthyrningen. Luta dig tillbaka & inkassera hyresintäkterna. Ska du sälja din bostad i Spanien? - Använd vårt formulär för en bra svensktalande kontakt som kan hjälpa dig. Behöver du juridisk rådgivning som svensk i Spanien? - Använd vårt formulär för en bra svensktalande kontakt som kan hjälpa dig. Du förbinder dig inte till något när du använder våra formulär och det kostar inget. Tack för att ni använder Spanienforum och gör det till en trevlig mötesplats för Spanienfantaster och alla andra! PS. Spanienforum.se har fått nya ägare och vi kommer göra en del mindre justeringar under våren 2018. Allt för att forumet ska leva kvar och fortsätta fylla ett bra syfte, för nya medlemmar och såväl för våra forumveteraner. Finns det synpunkter eller idéer så är ni välkomna att maila på [email protected].
Vinterbostad? Borde inte den vara varm? Vi hade takfläkten på i natt på Teneriffa för att hålla temperaturen nere.
Ett bra erbjudande American Express SAS EurobonusFå 6 000 eurobonuspoäng direkt om du tecknar ett American Express SAS Eurobonus kort via vår LÄNK. 6 000 poäng räcker till en inrikes flygresa. Kika in erbjudandet på Americanexpress.se. PS. Spanienforum.se har fått nya ägare och vi kommer göra en del mindre justeringar under våren 2018. Allt för att forumet ska leva kvar och fortsätta fylla ett bra syfte, för nya medlemmar och såväl för våra forumveteraner. Finns det synpunkter eller idéer så är ni välkomna att maila på [email protected].
Dag 3 - Almuñécar, Maro och Nerja: Vid utcheckningen på hotellet i Almeria stod jag 16 mil från resans höjdpunkt. Nerja. Ut på motorvägen och susa fram mellan de dramatiska bergen, mil efter mil. Jag avskyr bilavgaser, men oj vad härligt att svischa fram på detta sätt. (Må elbilarna erövra Spanien snart!) Som en bensträckare tog jag en avstickare till kuststaden Almunecar, och NU började någonting intressant. Almunecar presenterade ett skifte till ett mer levande och vackert Spanien, med starkt Medelhavskänsla. Jag strosade upp, upp och upp för deras gamla kvarter. Vitkalkade fasader med väl omhändertagna krukväxter på sidorna. Ringlande och trånga smågator. Lovande! Fortsatte mot stranden och det här var det vackraste hittills! Stranden, de välbyggda husen, och den högre kvalitén lockar ju till sig turister, svenskar och finnar och engelsmän gick förbi. Inte många spanjorer, inte. Nog var det långsäsong, men vissa restauranger hade ändå 20-30% beläggning. Efter all bilåkning skrek kroppen efter behov av rörelse, så jag stegade upp för ett högt religiöst monument i den östra delen av stranden, som gav makaber utsikt. I Sverige var det -10 grader och jag kände mig så tacksam över att få uppleva denna Medelhavsvärme. Maro ligger några kilometer öster om Nerja. Jag följde vägskyltarna "Maro" och "playa", vilka ledde mig till deras lilla och undangömda (nåja) strand. Parkera bilen och snabbt spana av stranden. Kanske totalt 10 personer. Cirka 100 meter strand, omgärdad av höga klippor i öster och väster. Wohooh, fick röra lite på kroppen igen! Men tillbaka i bilen och sen till Nerja. Bilen far ur tunneln på höjden och hela Nerja breder ut sig framför, i ett klotter av vitkalkade hus bland dramatiska grönbeklädda berg. Glider in på huvudgatan och ser bara turister, och det är MÅNGA turister, nästan som högsäsong (i början av januari!). Riktigt vackra vitkalkade hus. Överallt. Fortsätter rakt igenom Nerja för att se så mycket som möjligt, och parkerar längst västerut, några hundra mil norr om stranden. Går mot stranden och blir lätt besviken på bilavgaser, skräp och några mediokra byggnader. Trodde Nerja skulle bjuda på mer, men vid stranden dyker välfyllda restauranger upp, fyllda med turister. Och sköna promenadstråk utmed vattnet. Hög genomsnittsålder bland turisterna, precis som i Almunecar, säkert över 50+. Tar in på ett hotell upp mot bergen, med eget kök och utsikt över vattnet. Tyvärr så långt bort att jag inte hör ljudet av vågorna som slår in mot stranden. Ett ljud jag älskar. Sen fort in till stan innan det blir alldeles mörkt! Styrde fort in mot Europabalkongen, steg ur och gick igenom gränderna mot målet. Och här började Nerja slå ut i alla sin prakt! Varje hus och rentav varje trappingång hade sin egna unika utformning, en kanske hade en fasad av murad sten, en annan hade marmorplattor i särskilda mönster, en tredje hade inslag av mosaik och alla andades av ren konst i arkitektur och bygghantverk. Vissa hus hade rentav sina egna namn på fasaderna, såsom "Catherines hus", eller "Luis uppgång". Jag nästan storknade av all härlighet. Det är ju just detta som är min vision och strävan i Sverige! att svenska hus får en starkt förbättrad kvalitet med runda linjer och äkta hantverk, istället för de eländiga skokartonger som sätts upp årtionde efter årtionde. Visst finns det enstaka svenska arkitekter och byggbolag som skapar detta redan idag, men att göra det i större skala... Dag 4 - Torrox, Torremar, Malaga och stranden Malaga - Torremolinos: Passerade Torrox på väg ut från Nerja, stannade till och vandrade vid strandlinjen, passerade affärerna i de relativt enkla höghusen och ett vitkalkat villaområde i den västra delen av Torrox och mitt i allt såg jag en svensk flagga vifta på andra våningen i villaområdet. Log för mig själv. Läste på fasaden: "Casa Ulla". Strax nedanför fanns en Till Salu-skylt. Vet inte om det var Ullas casa som utannonserades. Hann inte kolla om det fanns såväl Kalles Kaviar som svensk cider i butikerna (precis som i Nerja). Det utmärkande med Torremar var den osedvanligt långa och breda stranden, som dessutom bestod av sand. Inte småsten. Uppskattas! I övrigt får jag känslan av att Torremar är en minivariant av Torremolinos, med lång och skön strand, många turister, lugn stämning och trygga småhak. Besöker Torremolinos imorgon, vi får se då. Malaga, ja. Den spanska trafiken är aningen mer vågad än den svenska och förarna kör gärna om en för att lägga sig precis framför. I 120 km/h. Så jag lade mig i den snabbaste vänsterfilen och råkade köra förbi Malaga. Stannade på en otroligt lång och bred sandstrand. Plockade fram mobilen och Google Maps visade att jag hamnat rakt söder om Malaga flygplats, mellan Malaga och Torremolinos. Ställde mig på stranden och måttade med ögonen: Bör vara 1 kilometer till den södra änden och 3-4 kilometer till den norra Malaga-änden, innan stranden tar slut. Mäktigt. Bökade mig in i ett hotell strax öster om centrala Malaga på vältrafikerad och trång gata. Verkade som jag hamnat i ett riktigt stekarområde med enorma påkostade villor, ungefär som ambassader, och på måfå drog jag österut, upp, upp och upp till ett riktigt trevligt villaområde. Steg ur och upptäckte att avgaserna knappt når hit upp, och njöt av utsikten över havet och de avlägsna ljuden av staden, och vandrade genom den märkliga skogsparken alldeles intill. Om jag ska bo i Malaga ska det vara här! Åkte mot Picasso-muséet, men upptäckte att Malaga är väldigt svår med bilplatser, åkte och åkte utan att kunna ställa bilen någonstans. Åkte ännu mer, och än mer, för att lära känna staden bättre. Inga lediga parkeringsplatser. Hopplöst! Till slut upptäckte jag att det finns en del ledigt närmare stranden till, och steg ur. Vämjdes av bilavgaserna, samtidigt som storstadsmänniskan i mig tjusades av Malagas potential för äventyr. "Tänk om Nerja befunnit sig precis invid Malaga", tänkte jag. Det hade varit en optimal vinterbostad. Skönhet, kvalitet och äventyr i ett. Besökte Malagas centrala tågstation, centrala busstation, ett gigantiskt köpcentrum, och annat man lär besöka som Malaga-bo. Nu är kl. 22 och det är dags att boka hotell för imorgon, blir antagligen Fuengirola eller Marbella (och Gibraltar börjar hägra).
Dag 5 - Torremolinos, Fuengirola, Marbella och Puerto José Barus (Spaniens lyxigaste plats?) Marbella krossar allt, till och med Nerja! Men låt oss ta allting lineärt: Spanien blir vackrare och varmare ju längre söderut jag färdas. Torremolinos överraskade med sin långa och breda sandstrand med butiker och smågator, höga hus utmed strandlinjen och pensionärer från nordiska breddgrader, ensamma eller tillsammans med andra. En perfekt plats för den med folkpension som vill strosa omkring i lagom värme på en trygg plats, smita in i en butik och köpa Kopparbergs cider och sen ta sig ut på stranden och känna sig som hemma, fast varmare och skönare. Jag bilade längs vattnet hela vägen söderut från Torremolinos till Fuengirola, en väg som kantades av palmer, havsutsikt, vackra hus och turiststråk utan något egentligt avbrott, och en allt varmare sol som tinade upp min svenska kropp som fortfarande inte helt värmts upp från pinan på -10 grader i Svea rike. Tack kära sol! Fuengirola i sig var som Torremolinos i kubik: allting var större. Och ett stänk mer kvalitet i byggnader och gator. Besöket var en härlig omväxling till Malaga eftersom bilavgaserna var mindre påträngande här. För första gången på evigheter vandrade jag nu barfota på en sandstrand, tog en glass och såg ut över havet som slog in med evig rytm. Magi. Jag ska absolut bo vid havet. Före Marbella tog jag en sväng förbi Puerto José Barus (några kilometer söder om Marbella). Spaniens svar på Monte Carlo, med lyxbilar och båtyachter bland palmer och utsökta statyer och lyxhus. Huspriserna verkade vara 2-3 ggr Nerja. Räkna med 5+ miljoner kr för en typisk tvårummare. Men resans stora bubblare blev Marbella. Välansade palmer och småträd utmed så gott som alla stora gator, kvalitetsbutiker som skulle skina på Stockholms paradgator, långa stora rena stränder, högklassiga villaområden mest överallt (till skillnad från Nerja som har hänförande kvalitet men inom ett mindre område). Perfekt värme när solen är framme (januari)! Hela stadsplaneringen imponerar, där man placerat den trafikerade huvudvägen längre inåt stan istället för att låta den förstöra hela stranden. Bilarna parkeras ofta i stora garage, med lekplatser och publika träningsanläggningar intill och ovanpå, allting i en harmonisk och inspirerande helhet. Jag åker mot Marbellas Lidl-butik och upptäcker istället en utsökt EKO-butik med minst lika hög kvalitet som i Sverige. Promenerar längs stranden och ser hur hela gågatan är besmyckad med marmorplattor i sköna mönster, oavbrutet i kilometer (?) utmed hela strandlinjen. Tittar ut mot havet och ser land långt bort i horisonten (Gibraltar?). Bilavgaser man kan tolerera. Välklädda människor. Kvalitet. Räknar med 2,5 miljoner för en tvårummare med närhet till vattnet. Marbella är för dig som älskar Nerja men samtidigt vill ha stor kvalitetsstad.
Dag 6 - Estepona, Gibraltar och Marbella. Tog strandvägen från Marbella till Estepona och Gibraltar och njöt åter av vägarna som svänger så behagligt och ger havsutsikt, och en hel del pampiga villor utmed vägen som majestätiskt spanade ut mot Afrika. Estepona var ett Marbella i miniformat: inte samma klass och klart mindre. Tog av skorna. Lät sanden strila mellan tårna under vandringen utmed vattnet. Telefonen ringer. "London" står det. En person försöker pracka på mig något bankkonto för trading. Gör mitt bästa för att inte bita av huvudet av personen, hittar bilen och styr mot Gibraltar, svär över att GPS-systemet i mobilen är missvisande, biter nästan i läppen för att inte tuta på bilarna som svänger in precis framför nosen på mig. Vägen börjar ringla sig som en ål, ute på landsbygden, och därborta tornar den gigantiska klippan upp sig. Gibraltar. Känns märkligt förväntansfullt och nästan nervöst. Ordet Gibraltar väcker barndomstankar om någonting avlägset och mäktigt. En vänlig brittisk kvinnlig polis vaktar vid tullen. - Shit, var är passet?! Väl inne blir allting brittiskt. Flertalet kavajer och slipsar. Kassörskan i butiken hälsar mig med oklanderlig engelska. Härligt! Byggnaderna är ett hopkok mellan Spanien och England, bland trafik och åter trafik, och jag tränger mig ut på Europa road som ringlar kring den väldiga Gibraltar-klippan. En skåpbil håller på att backa in i mig, mitt i en rondell. Jag tutar och föraren stannar precis innan jag blir skyldig försäkringsbolaget en saftig självrisk för tillbucklad sidokaross. Och jag blev inte ens panikförbannad?! Det måste vara värmen. Ringlar vidare runt Gibraltar-klippan, som ger känslan av att ha dumpit ner från Vintergatan och krossat jordens sista dinosaurier. Åker till sydspetsen, genom trånga tunnlar, förbi vägskyltar som varnar om stenras och ser över taggtråd och på stora oljepråmar som far mellan Europa och Afrika. Upptäcker ärren av förgånget krig, i taggtråden, i en gammal kanon, i strandlinjer som utformats till skyddade borgar som skjuter tiotalet meter över havet likt Sarumans fort, och när dagssolen lyser mig rakt i ansiktet där jag står på den allra sydligaste spetsen, ja då ser jag till Afrika och dess höga Atlasberg, faktiskt hela vägen till Tanger 5 mil åt sydväst. Tillbaka i Marbella går jag nästan runt med gapande mun, kliver över vit marmor som aldrig vill ta slut och upplever galet fantasifulla Dali-statyer på detta vita. Passerar några fräsiga elcyklar och lyxaffärer och smiter in i en liten butik för att köpa billig pasta och tomatsås, fortsätter ut på strandpromenaden, och sen in i hotellet som doftar av multimiljoner. Det är som att varje bygglovsansökan i Marbella granskas av ett stentufft skönhetsråd: -Ska du lägga in en vanlig stentrappa? Haha inte en chans, nu lägger du trappan i mönstrad marmor och matchar med en fasad i pärlemor och romerska pelare, annars blir det inget bygglov! -Ska ni bygga en vanlig park med några buskar och ett rakt vandringsstråk? Haha, glöm det! Nu låter ni en landskapsarkitekt designa Spaniens mest hänförande park, i undersköna ringlande stråk, ackompanjerade av skyhöga pinjéträd och välklippta korkekar, lägger in innovativa lekparker för barnen, för upp handsmidda räcken runt hela parken, installerar läckra fontäner som ramas in av röd-vit marmor i fulländad konstnärlig form, samt kompletterar med äkta arabiska statyer av högsta kvalitet, annars kan ni glömma bygglovet! Ja, Marbella. Precis vid stranden ett stenkast därifrån ligger en lägenhet ute till försäljning, på 5e våningen med utsikt mot havet och Afrika... Och där tog mitt husletande slut! Nu är det bara en dag kvar.
Dag 7 - Marbella, stränder och lyxvillor: Husletandet är klart, så jag åkte mot högsta bergtoppen i området för att bestiga den. Skrev in "Sierra Blanca" i mobilens vägvisare, men hamnade istället i lyxvillakvarteret Sierra Blanca. Mellan Marbella och bergsmassivet. Murar av slipade stenblock bland blomstrande växter och statyer av lejon och romerska pelare som vaktade infarten till Marbellas absolut lyxigaste villor, nästan som fort, som gav känslan av att Julius Caesar satt på baksidan och spanade ned över hela Marbella, vidare ner till vattnet och hela vägen till Afrika, och beslutar sig för att styra hela världen härifrån. Jag susar ner, ner och ner i min fyrkantiga, grå Wolkswagen och skriver på måfå in Nikki Beach, som ska vara en Jet Set-strand någon mil öster om Marbella. Riktigt sugen på att träna kroppen efter allt bilåkande söker jag dessutom upp "Crossfit Elvira" som fått superrecensioner på nätet, men jag möts av ett plåtskjul och några romerska ringar som kikar fram innanför. -What?! Jag fattade ingenting och körde vidare i en omväg förbi "Parque Commercial La Cañada" som visade sig vara ett köpcenter som får fotbollsstadion Ullevi att kännas pluttig. Jag passerar fotbollsplan efter fotbollsplan av myllrande människor i butiker som Desigual, märkeskläder hit och dit, en matvarubutik som var så stor att jag vände på klacken. Därefter bar det av till Nikki Beach. Som var stängd. Ändå syntes barkroppade soldyrkare, enstaka vågsurfare och en chica bonita i svart hår och svart bikini som trotsade halvmeterhöga kalla vågor (det blåste rätt friskt), en nakenbadande gubbe som helt näck med badbyxorna i handen vankade sig fram på stranden bland påklädda turister (vid "Dunas de Artola o Cabopino" strax öster om Nikki beach) och strax öster om denna soldyrkare slog jag mig ner i båthamnen vid Puerto Deportivo de Cabo Pino, som verkade befolkas av Marbellas kreti-och-pleti med pengar till såväl Mercedes som yacht. Imorrn blir det bilåkning till Malagas flygplats, återlämna bilen, sitta som packad sardin i flyget och kommma tillbaka till ishelvetet i Sverige. Men än regerar värmen! Solen, vågorna och den varma sanden vid båthamnen gjorde mig loj och harmonisk och jag vigde resten av dagen åt strandsök. Åkte från ena stranden till den andra. Långt öster om Marbella, kort öster om och kort väster om Marbella, och upptäckte att stränderna är så många och långa att det skulle ta veckor att uppleva dem fullt ut. Solen och de rytmiska vågorna värmde och jag tackar gudarna för en varm och vacker sista dag. Tack för gilla-markeringarna ni har lagt till. Bifogar en bild från sista stranddagen, hoppas ni känner strandsolen hela vägen till Sverige.
ja Jag känner solens strålar igenom din bild! Samma visa varje år man är hemma i Sverige under vintern, man längtar ner till värmen så att det gör ont i hela kroppen. Men snart så ska jag kunna flytta neråt. Obs. förlåt om jag lånar tråden men håller på och startar upp en sajt för alla portugalsvenskar som heter www.Portugalmagasinet.se och www.portugalportalen.se samt då ett portugalforum här.
Precis som du skriver, det är ett ishelvete här i sth. Snorhalt helt enkelt och akutintagen är fyllda av knäckta skelettben, men på tisdag bär det av till Spanien i några veckor. Ska bli skönt även om det vankas köldgrader nattetid.
Tillägg: Biluthyraren SIXT upptäckte ett par småskador på bilen när jag återlämnade den på Alicante-flygplatsen. Jag bokade ju bilen via Rentalcars och tog heltäckande försäkring (lyckligtvis) och fick betala för skadan till SIXT, därefter visa upp betalningen för Rentalcars, så återbetalade dom hela summan. Så Rentalcars höll det dom lovade, kan vara bra att veta!
